Bilägare!

WOHO! Då var man bilägare av världens sötaste lilla skrutt!



Detta är dock inte min bil, men den ser precis likadan ut med lite polering!

PUSSSSSSSSSSSSS

En chockad 50-åring

Helgen började med middag på Droskan tillsammans med Annelie och Johanna. Vi fortsatte därifrån till tatueringsmässan på scharinska, men den sög verkligen. Helt värdelös och inte alls värd 100 kronor! Jag trodde man skulle bli mer inspirerad och få se mer alster, men icket. Trevlig miljö eller attityd fanns det inte heller där inne. Men nåja, gjort är gjort.

Senare på kvällen kom lillasyster hem, så vi for för att överraska våran gamla far. Jag har nog aldrig sett honom så chockad någonsin när hon ställde sig i dörr öppningen. Han förstod nog inte ens att det var hon till att börja med. Sedan grät han som ett litet barn när han förstod att hela familjen skulle vara samlad på hans födelsedag. Han sa att den där 25% biten som varit borttappad sålänge plötsligt kom till rätta. Det var riktigt rörande. Kvällen blev fylld med gott sällskap, god mat och en massa skratt. Eller ja, en del tårar också, men den biten tar jag på mig då det handlade om mitt tal till pappa. Jag fick förvisso jätte bra respons på den, och det kändes riktigt bra då jag var mer nervös än för livet själv för att läsa den.

Nu ska jag fortsätta plugga och försöka förstå mig på vad och hur jag ska läsa överhuvudtaget. Vi får se hur det går. Det är gruppträff på tomtebo klockan fem iallafall, så innan dess ska det vara gjort. HEJA Erica, jag som är bäst på att ta tag i saker..

One step at the time

Sitter och lyssnar på jordin sparks, så oerhört skön röst denna gudomligt vackra varelse har! Jag blir glad samtidigt som texten ger en mer meningsfull tankeverksamhet. Ett steg i taget, det kan inte bli mer riktat. Jag har lyckats med det hitills, och jag följer hjärtat. Det har tagit mig dit jag är idag, och i ärlighetens namn så trivs jag som det är idag. Jag saknar vissa bitar, visst, vem gör inte det? Men som helhet så är min vardag väldigt full av nya och spännande aktiviteter som gör att jag faktiskt inte har tid till en respektive i mitt liv. Jag hinner näsintill inte ens med mina vänner, vilket dem älskvärda själarna faktiskt förstår. En partner skulle jag bara försumma med tanke på hur lite tid jag har kvar till mig själv. Jag har inga planer på att leva såhär resten av mitt liv, men idag trivs jag, och det är det som är huvudsaken!


Nu ska jag återgå till min kära studentlitteratur, godnatt! :)

Tisdag

Var på arbetsintervju idag, vi får väl se hur det går. Var för nervös för att egentligen få orden att komma ut i rätt meningar, men jag tror det gick ganska bra ändå. Han var nöjd med den bild jag gav honom om mig själv, och mer än så kan jag inte göra. Är det inte mig han söker får jag fortsätta leta! Det är inget jag behöver gräva ner mig över direkt. Men jag håller förstås tummarna för att jag är rätt person!

Utöver intervjun så har jag sovit bort nästan två timmar av min dyrbara tid idag. Varför?! Jag förstår inte varför jag är så fruktansvärt trött hela tiden! Det svider i ögonen och det vattnas konstant. Folk frågar dagligen om jag är ledsen så fort dem ser mig. Detta är inte roligt längre. Jag får nästan ingenting vettigt gjort, och jag har ingen ork att ta tag i saker som behöver göras praktiskt. Jag halvsover vart jag än är, om det så är vid matbordet som i soffan. Jag hoppas detta kommer gå över snart, för jag vet inte om jag orkar gå som en zoombie fler dagar nu. Jag har en massa saker jag måste läsa, men det vet väl alla att det är omöjligt att läsa en bok då man knappt kan hålla ögonlocken uppe?

Sedan har jag fått fruktansvärt ont i halsen, och jag tror det har med min lunch att göra. Det är inte förkylnings ont, för det vet jag vad det innebär. Nu känns det snarare som att det är något som blockerar min strupe, och jag kan knappt svälja längre. Jag hoppas ju till gudarna att jag överlever natten med tanke på att jag brukar bli täppt i näsan på nätterna också. Utan varken näsa eller hals, hur i tusan ska jag då kunna andas?

Hade ett givande samtal med en god vän idag också. Vi kom fram till hur otroligt viktiga vi är för varandra, och jag personligen anser att vi är för lika varandra för att sluta umgås. Det är ingenting som egentigen kom på tal, och det skulle nog hända. Men det märks att vi har samma mål och värderingar, och att hon har mycket kloka saker att säga. Och kloka ord blir man aldrig trött av att höra. "Det är de små sakerna som gör det stora hela". Jag kan inte hålla med mer om det! Det är små saker som gör dagen sådär extra bra!

Vi har en dröm

Var just med två av mina absoluta favoriter! Vi pratade och såg på det absolut sjukaste till dokumentär serie man kan tänka sig, men vi skrattade iallfall. När man bara kan skratta åt allt och ingenting, då vet man att man är i gott sällskap. Sedan att man kan övergå till seriösa samtal då vet man att man är med personer som kommer finnas till då dem verkligen behövs. Jag och Annelie kom även fram till att vi har en gemensam dröm, som vi vill uppfylla tillsammans! Jag hoppas och tror att det kommer gå igenom, även om det kommer vara en långsiktig dröm, och vi kommer få gå igenom både helvetet och himmlen för att komma dit. Men jag tror innerligt på att det skulle fungera riktigt bra, och jag kämpar tills vi har svettat, gråtit och skrattat tillsammans. Vi har en dröm, och den ska vi bygga på tillsammans!




Puss

Vi är framtiden

Har varit på internat i tavelsjö sedan igår med min nya klass. Det har varit riktigt givande och en mycket positiv och öppen stämming om man tänker på att vi är 45 personer som aldrig har umgåtts förr. När vi kom dit igår började vi med lite pressentations lekar, men väldigt ovanliga sådana, och det var riktigt roligt! Förhoppningsvis ska nästan alla namn sitta nu! Efter det åt vi lunch och gick ut för att ha samarbetsövningar, och det däremot vet jag inte om det gick lika bra. Eller i och för sig, vi klarade det ju! Det var också övningar jag aldrig har gjort förut, och det handlade bland annat om mycket närkontakt och så, och som Kicki våran handledare sa: Det är rätt bra att ha haft kroppskontakt, för man bildar som en annan typ av uppfattning av människor då. Den behöver ju inte vara kärleksfull på något sätt, men man skulle sällan få för sig att skrika skällsord efter någon man har kramat om. Syftet med hela resan har våra handledare och hela instutionen faktiskt lyckats med, vi kom närmare varandra. Innan vi for idag så sa näst intill varenda grupp, att man inte längre behövde oroa sig för att tränga sig på vid föreläsningar och sådana saker. Man kan komma och sätta sig brevid iprincip vilken person som helst, och faktiskt le åt varandra. Vissa drack även igår, och det gick mot förmodan riktigt bra det också. Man kan tycka att efter några glas vin eller öl, så ska man börja gruppera sig och sluta prata med vissa. Men så var inte alls fallet, stämningen var på topp från morgon till kväll. Den var även härlig ända in på småtimmarna då man satt inne på rummet och pratade med sina "sovkamrater". Det kändes verkligen som att man fick en hel annan bild på vissa personer som man kanske hade förutfattade meningar gentemot. Däremot är jag väldigt tom och slut i huvudet efter så mycket nya intryck, komplimanger och efter att en helt ny värld har öppnat sig för mig. Det blir en tidig kväll ikväll!



Olle i Sandras sjukt snygga pyjamas

Som jag sa tidigare, en helt ny värld. En av mina kära klasskamrater har en passion för tarot kort och meditation osv. Det slutade i att jag satt med henne och blev spådd. Hon förklarade saker för mig som jag själv visste, men inte kunde sätta ord på. Sedan tog hon kontakt, med vad jag tror är min mormor. Efter det jag fick höra är jag faktiskt ganska säker, och det fick ett hål i mitt hjärta att fyllas. Det har fattats något som jag aldrig förr har kunnat sätta finger på vad det har varit. Jag fick svar på vissa frågor som jag nu kan släppa och gå vidare, och det var precis det hon ville. "Förlåt oss och gå vidare". Jag har förlåtit, och  bara tanken av de faktiskt finns där uppe och följer det jag gör får mig varm i hjärtat. Jag vet att detta låter väldigt konstigt för vissa, men detta är ett sätt för mig att acceptera döden. Jag har alltid trott att det finns något efter, att själen på något vis går vidare och nu har jag fått bevis för det. Vi kommer ses igen!

Nog om vidskeplighet och meditation. Imorgon blir sista dagen för veckan. Det ska bli ruggigt skönt med "lång" helg. Jag ska förvisso upp ganska tidigt på fredag morgon eftersom jag och pappa ska vara hos fialotta innan lunch. Men det är värt det! Varenda sekund med henne är värdefull, och måste jag då avstå några timmars extra sömn så får det bli så. Jag ser faktiskt fram emot utbildningen vi ska få på lördag också. Det kan faktiskt komma att bli väldigt lärorikt för mig som ska jobba inom detta område. Sedan är jag ju personligt involverad och intresserad i drogfrågor, så att jag blir utan sovmorgon även på lördag gör mig inget heller. Lördagkväll blir det fest med mina älsklingar! Alla underbara samlade på ett och samma ställe, kan det bli mer underbart? Jag tror faktiskt inte det.

Nu blir det dusch och läggdags. Jag behöver sömn!

We will all shine a light

Sitter för tillfället och lyssnar på en tio år gammal låt, och det hörs på text och melodi. Men jag måste vara ärlig och säga som det är, det finns mycket musik från 90-talet som faktiskt är ruggigt bra! Katrina and the waves är ett exempel. Många är ute efter att hela tiden hitta ny bra musik, men varför inte försöka hitta ny, fast gammal musik? Sådant man kan ha hört någon gång, och framförallt sådana låtar som man mer än gärna sjunger med i. Jag njuter iallafall.

Syster yster for "hem" igårkväll, det var tungt men inte lika jobbigt som det brukar vara. Men det har förstås en anledning, vi ska ju träffas redan på fredag och det känns oerhört bra. Även om damen ifråga kan bli ganska insjunken i sin mobiltelefon när hon för en gångs skull faktiskt får använda den, så är hon väldigt mysig att hålla om. Så nu i helgen ska jag hålla henne vaken hela natten och bara prata med henne, för det hann jag inte göra så jätte mycket i helgen. Hon hade fullt schå med att prata i telefon, eller springa runt stan och träffa halva kommunens invånare. Men jag älskar henne ändå =)

Ikväll har jag bakat för fulla muggar och försökt se delar av Miami Ink. Bakningen gick inte alls som jag ville vilket resulterade att jag var tvungen att baka ännu mer än planerat, och det gjorde mig inte mycket lyckligare över att vara delaktig på jorden direkt. Jag kan tycka det är kul att baka, men då ska det vara impulsivt och det ska gå relativt fort. Nu gick det sakta, det var bökigt och jag fick göra om hela proceduren två gånger. Men nu är det gjort, så nu står det en massa kakor i kylen! Det ska förövigt med på internatet som jag ska på imorgon, och som jag inte ens har packat till än. Jag får väl slänga ner något i väskan innan jag lägger mig. Det är ju inte direkt någon charter resa vi ska på.. Tavelsjö gården för personlighets övningar eller vad man nu kallar dem för. Men det ska bli kul att få lära känna sin klass lite närmare än på fyllan. Sedan att vissa kanske kommer dricka är upp till dem, det är åtminstone inte mitt mål med resan.

Nu ska jag springa iväg på konsum och inhandla cancer pinnar och lite annat som jag behöver innan imorgon. Sedan ska jag förmodligen duscha och hoppa isäng. Just det, packa också. Och innan nästa vecka ska jag ha bokat tid för en tatuering! Jag ska ha min fågel, jag måste ha den. Den symboliserar så mycket som jag skulle vilja ha kvar i mitt liv just nu, och det kanske kan få mig på bättre tankar om jag kan kolla ned på något som symboliserar två av de absolut mest värdefulla människorna i mitt liv, och som jag vet skulle ha påverkat mig fruktansvärt mycket än idag om dem bara hade funnits kvar på jorden. Så jag får rista in dem på mig istället, i tron på att det faktiskt kommer göra mig starkare. Folk får kalla det fåfänga eller idioti, men personer som känner mig och som vet vad en tatuering kan innebära förstår vad jag menar.

Over and Out!

Another you

Sitter och lyssnar på en massa gammal musik. Bland annat cascadas nya gamla låtar. Skivan kom i och för sig ut för ett år sedan, om inte mer.. Men det är inget jag har lyssnat sönder än, och det är så bra kvällsmusik! Jag är ruggigt trött, trots det faktum att det ändå inte har varit en alltför ansträngande dag. Jag har bara myst och tittat på min otroligt vackra lillasyster. Jag fick förövrigt en oerhört smickrande komplimang av henne idag när vi var påväg upp till stugan. Vi var påväg ut från en bensin mack då hon vänder sig om och tittar på mig, glor på mig, och jag ifrågasätter vad det är. Hon svarar bara lugnt och harmoniskt att hon aldrig någonsin har sett mig så vacker förut. Det värmde. Hade inte gjort mer än jag brukar, så jag hoppas att det finns fler vänliga själar än hon där ute.

Vi åt tacos när vi kom fram, och det slutade med paltkoma för hela familjen. Det var ingen som ställde sig upp i onödan vill jag påstå. Nu har det mesta lagt sig, nu är jag bara allmänt trött.Och hey! Det alldeles uppenbara har jag ju t.om glömt att nämna, det finns internet i stugan! Det är för mig inte direkt "stug" material, men med tanke på att detta kommer bli första adress hädanefter så är jag ganska nöjd över min mor att hon faktiskt har skaffat internet. Då finns det kanske något roligare att göra på vintrarna än att sitta hemma och se på tv. Vad nu en dator skärm är för skillnad jämtemot en tv.. Men man kan ju iallafall vara mer social med vänner och bekanta?

Jag har inte fått något som helst gjort varken idag eller ikväll när det gäller skolarbete. Det känns inte alls lockande en lördagkväll, och det finns ingen som helst motivation även om jag vet att jag måste göra det för att inte påverka resterande av min grupp, och framförallt min tentamen. Men sedan när sitter man en hel helg och pluggar? Jag har ett övrigt liv som måste fortsätta rulla också, någorlunda iallafall. Det är en sak om det inte funkar som det ska på veckodagarna, men på helgen är det faktiskt helg. Då ska man få vara ledig. Även fast jag vet att det där resonemanget kommer bita mig i rumpan imorgon. Det gnager i mig redan nu och har gjort det sedan igår också, allt jag egentligen har att göra som jag bara går och drar på för att jag inte "orkar". Den lama ursäkten för min lathet blir då lätt något sånt som att "det är helg".. Även om det förut skulle vara en riktigt bra ursäkt i mina öron. Folk får inte tro att jag motsäger mig själv, jag inser bara fakta, att jag däremot försöker dra mig för något som jag måste göras. Om jag skriver ned det svart på vitt så tror jag personligen att jag kanske får det mer konkret och är illa tvungen att arbeta.

Jag är trött, jag svamlar och som jag sa här ovanför, jag måste plugga! Klockan är alltså alldeles snart en helt annan dag, och jag ska försöka mig på att läsa en amerikansk artikel med en hel del begrepp som jag inte ens förstår mig på överhuvudtaget! Med min motivation kommer jag inte ens ta mig igenom hälften. Det är nog lika bra att inse sanningen, att jag får ta mig vatten över huvudet imorgon istället då mina ögonlock inte känns lika bly tunga och då mitt huvud resonerar en aningens klokare. Jag bjuder på min sköna "somna in" stämning nu,cascada!
 Sov så gott!


 

Candlelight versionerna är så grymt mysiga!

Crush crush crush



 
De har gjort det igen!
(Emma: Efter två ärliga försöka gjorde jag det!)


Ikväll ska jag till stugan och vara social med min älskade syster yster. Jag ska försöka iallafall, med tanke på att jag måste plugga en del också. Men syster kommer först, sedan får jag ta igen allt arbete. Påtal om arbete så jobbade jag igårkväll, och fyfan så ont jag har i min rygg, än en gång. Var väl samma sak förra helgen, trots det faktum att jag den här gången inte alls jobbade lika länge. Det kan väl kanske bero på att jag var tvungen att skura hela köksgolvet och sprang runt och plockade disk som ett annat jävla tok. Han ringde idag och frågade om jag ville hjälpa honom med städningen men eftersom jag ska umgås med fialotta så går ju inte det.

Jag sitter och lyssnar på en massa rolig ny musik som Johanna ska få skicka till mig sedan. Det är tur man har youtube! Nu ska jag göra mig klar och packa lite saker så jag kan fara sen. Ha en trevlig lördagkväll!

blö

PLUS - Syster yster är äntligeni stan, och jag har saknat sönder efter henne!
MINUS - Jag ska jobba hela kvällen, och mina ögon är redan röda av sömnlöshet och stress. Jag spenderar även mindre tid än planerat med min andra halva. Jag måste plugga i helgen och det känns inte alls så peppande faktiskt.

Vart tog mitt liv vägen?

Det står mig över öronen

Jag började läsa min grundbok idag.. oouffff säger jag bara. Jag vet inte om jag är redo för detta än. Jag har läst cirka femtio sidor av.. hur många vill jag inte ens veta då vi ska läsa ur mer än fyra böcker till. Jag har panik och ångest över att inte klara tentan. Jag har panik över att inte ha pengar eller tid för att kunna börja träna, och jag har panik för att jag inte har någon bakom mig som knuffar fram mig nu när det känns såhär.

Det är tur att man kan falla tillbaka på sina gamla vänner som faktiskt förstår min situation när jag säger att jag inte har tid eller inte kan. Jag hoppas till mina gudar där uppe att denna stress och panik jag känner nu är för att allt är såpass nytt, och att det såsmåningom kommer lägga sig lite. Jag ser fram emot mina lediga dagar efter tentan iallafall! Det ska bli riktigt skönt att få andas ut, och förhoppningsvis kommer man kunna "ta igen" lite av tiden man missar med sina kära vänner.

Nu ska jag återgå till min kära bok "socialt arbete" och sedan ska jag sova!

You make me feel high on life

Sitter och lyssnar på en väldigt skön låt just nu, och jag vet inte ens vad artisten heter vilket är lite deprimerande. Tur är väl då att man har youtube. Hade tänkt lägga ut den men när man är lika oteknisk och oskillad som jag så vet man faktiskt inte hur man gör. Jag har försökt flera gånger, men jag lyckas inte. Det är nästan skamligt. Och jag vet att om mina kära kusin Emma läser detta nu sitter hon och garvar ganska härligt för sig själv.

Dagen gick rätt fort, hade en föreläsning mellan 13-16. Fick iofs sluta en halvtimme tidigare, och vi hade kunnat sluta minst en timme tidigare om man hade skippat sakar omkring som egentligen inte ens var relevanta för själv föreläsningen och utbildningens skull. Sedan letade vi artiklarna vi ska summera i slutet av veckan. Det känns i huvud och kropp att man har börjat komma in i rutin igen, jag har nog aldrig varit såhär trött och slut. Men det är väl sådant man kommer ikapp om ett tag. Jag hoppas det för min egen skull, för jag känner verkligen att jag inte är speciellt social med varken mina grupp medlemmar eller mina vänner. Så idag ska jag läsa min artikel och sedan ska jag hoppa i säng, i tron om att jag kanske vaknar upp betydligt mycket piggare imorgon.

Jag satt och tittade på Miami Ink för en stund sedan också. Jag måste göra min andra tatuering snart. Det gnager mig in i benmärgen! Jag är dock inte riktigt säker på hur jag ska bearbeta den, jag vet på ett ungefär vad jag vill ha, men jag måste komma på ett bra sätt att kombinera allt. Jag kanske ska ta mig en tripp ner på stan och se om dom kan hjälpa mig med det istället, innan jag får hjärnsläpp med tanke på hur dålig jag är på att teckna. Men det löser sig säkert!

Sitter och skriver på texten till pappas femtio års fest nu.. Började redan igår, och jag vet ärligt inte vad man ska skriva om. Det flöt på ganska bra igår, även om det inte handlar uteslutet om honom så har det att göra med hans och min relation. Kan man texta om något sådant och ge till en person? Det är ju hans dag och det ska handla om honom.. Jag tar i och för sig hur mycket han betyder för mig, så jag hoppas det duger.

Nu ropar min kära artikel på mig, dags att sätta igång. Ha en bra kväll!

Flera timmars föreläsning

Jag måste medge att efter flera timmars föreläsning blir man rätt trött i huvudet, oavsett om föreläsningen i sig är väldigt intressant och läraren som håller i den är väldigt pedagogisk. Hon insåg det själv i slutet av dagen då folk började nicka till och hon personligen började glömma viktiga detaljer. Men lite av det som sas idag har jag trots allt förstått, även om det gick trögt i början. Det är tur att man har en skrivande hand som fungerar så man kan läsa i efterhand och försöka förstå om det inte klickade då man gick igenom det. Sedan måste jag säga en annan sak också, och det är att det är en fruktansvärt stor skillnad mellan gymnasiet och universitetet. Man är mer självständig och även om dagarna är längre och det är mer information så får man fokusera på ett moment i taget vilket jag tror jag är mycket bättre på. Sedan att man får tenta av dessa bitar eftersom måste också vara lättare, då man slipper tenta av 30 högskolepoäng vilket resulterar i en hel termins genomgångar osv. Så upplägget på detta program kanske är bättre än vad jag först hade trott.

Senare ikväll kommer Johanna förbi och det ska då få bli en drastisk förändring i mitt hår. Rött och svart, ack vad jag har längtat efter det! Jag hade det för många år sedan, och det är faktiskt ett av de enda drastiska sakerna jag har gjort med mitt hår som jag faktiskt har trivts i. Så jag hoppas det blir lika bra nu som då. Sedan är det egentligen inget att börja grina över heller, det går ju faktiskt att åtgärda. Färger finns det massor av på affären, så att testa gör ju faktiskt ingenting. Lite risker måste man genomgå, annars tror jag personligen att man har ett väldigt tråkigt liv. Gör man inga såkallade misstag får man heller inga vettiga erfarenheter, så enkelt är det. Leva livet var det som gällde, och det är vad jag gör nu!



Puss!

Så börjar allvaret

Det har varit en nervös, sömnlös och rolig vecka. Det resulterar dock i att jag är väldigt sliten, och har ont i kroppsdelar som jag inte ens visste existerade. Med tanke på att jag jobbade nio timmar igår, så har även min rygg tagit en hel del stryk. Att springa, lyfta och stressa är inte riktigt bra för min jävla rygg. Kunde nästan inte ens ta mig upp ur sängen imorse.. Nu spelar det egentligen ingen roll vad jag jobbar med, det känns i ryggen hur jag än gör. Pengar är trots alla alltid pengar, och vad gör man inte för dem? Måste förövrigt ta tag i csn försäkringen och det nu också, så jag förhoppningsvis får lite pengar nu i slutet av månaden. Det är väl i och för sig ingen brådska eftersom jag får lön i September, men det skulle vara skönt att kunna lägga undan lite pengar också.  Imorgon börjar förövrigt allvaret. Då är det dags att ta sig i kragen och göra något av dagen. Vi har grupp arbeten som ska in om tre veckor, och i samma veva våran första tenta. Jag måste väl vara ärlig och säga att det inte känns alltför uppfriskande att starta på det sättet, men det är nu eller aldrig som gäller. Jag ska göra mitt bästa!

Fick lite av ett väldigt oväntat besked idag. Det känns tungt att få höra att en sådan här sak händer när man sitter tio tals mil ifrån en person man mest av allt skulle vilja hålla om för alltid. Jag önskar att du hade sluppit vara med om det som hände, med tanke på att jag har personlig erfarenhet av det du nu måste gå igenom. Trots detta hoppas jag ändå att det blir en uppföljning, och att det kanske inte alls är något du ska behöva leva med resten av ditt liv, för jag vet att dom åren jag gick igenom detta var rätt tunga, trots min låga ålder. Tanken av att du kanske inte kommer kunna ta körkort, bo själv eller vara den typ av självständiga människa du vill får mig att känna mig väldigt upprörd, och framförallt hjälplös. Jag fick ideén om att faktiskt flytta ihop med dig, men vad gör jag då med utbildningen? Och ska jag vara självisk nog att tänka "mitt liv då?". Jag vet inte hur jag ska agera överhuvudtaget. Det är svårt att prata med folk som faktiskt inte alls vet vad man går igenom nu, när man sitter så långt borta från en person som betyder mer än livet för en själv. Jag önskar att allt kunde ske i ett ögonblick, och att vi kunde se varandra i ögonen utan tvivel och skuld. Jag hoppas att den tron du har på dig själv kommer ta dig dit du vill, och att dina drömmar och mål går i uppfyllelse.

Nu blev det helt plötsligt ganska tungt och jobbigt att börja städa.. Man ska nog inte skriva ner allt svart på vitt. Det är då man börjar få insikt i vad man egentligen går igenom, och då är man tvungen att ta tag i problemen. Jag har väl förövrigt en hel del som jag innerst inne vet att jag måste jobba med, som jag på sista tiden bara har sprungit ifrån. Men som jag har sagt till alla andra, man kan inte rymma från problemen. Det slutar ändå med att de hinner ikapp en, och då är det inte bara ett eller två man ska bearbeta, då är det så mycket mer än så. Jag har redan förstatt mig i den situationen, och jag vet vad den innebär. Jag kanske ska fundera på varför jag gör samma misstag om och om igen? Alla har sina brister, detta måste nog vara min.

Fredag

Sista kvällen på insparken igår, det blev middag och förfest hos faddrarna. De har faktiskt gjort detta rätt bra med tanke på hur mycket det egentligen är att planera. Jag är sliten, och det är väl själva målet med en inspark, eller?

Efter middagen fortsatte jag på ersboda för att sedan fortsätta på stan. Orkade inte corona, kändes inte aktuellt efter en hel vecka där. Så det blev x3m med Annelie och resten. Det slutade med att jag hamnade med Heggan och Matilda. Det har jag iofs inget alls emot, det var skönt att få se lite välbekanta ansikten igen faktiskt. Känns som man har varit borta i en evighet och inte haft kontakt med någon. Nu är det iallafall slut och det verkliga livet börjar igen, på riktigt. Det blir jobba, plugga och åter igen plugga. En tenta om tre veckor, känns mindre spännande, men man får se det positivt att det är bättre att göra bort den nu än att ha den hängandes om några månader så vi måste tenta av hela terminen ungefär. En bit i taget än nog bättre då.

Sedan gick jag och Matilda hem med varandra igår, och vi fick nog mer sagt igår än vad vi har fått säga under de åren vi har känt varandra. Och som svar på det du sa, och som förmodligen fler än du undrar över så är jag inte alls stark i alla lägen. Jag har brytit ihop och det kommer hända fler gånger också. Men det värmer att höra att man är uppskattad och att någon ser upp till mig, det får mig att inse att jag faktiskt har varit stark nog att klara detta, och kan jag då vara en förebild och visa att det verkligen går att ta sig igenom jobbiga situationer, då ställer jag upp på det. Jag vill att mina vänner ska lyckas, och jag kommer alltid finnas här för er oavsett vart och hur vi bor. Tack Matilda, det kändes jätte bra att få prata ut och det du sa gick direkt in i hjärtat!


och du.. skriv så svarar jag.

Inspark

Fett jävla slitet! Kan inte beskriva det bättre än så. Och då är vi bara inne på tredje dagen. Hur fan överlever jag veckan?

Socionom

För första gången i mitt liv känner jag att jag har gjort rätt. Allt känns så jävla bra! Det är skönt folk och jag gillar miljön. Jag tror det kommer bli tre riktigt roliga år. Nollningen börjar idag, och fortsätter veckan ut. Det kommer vara en sliten ung dam på söndagkväll kan jag lova. Men det är bara att ta dagen som den kommer och njuta av stunden!

   

28/8 - 29/8
Fredag & Lördag.

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0