Sista kvällen på insparken igår, det blev middag och förfest hos faddrarna. De har faktiskt gjort detta rätt bra med tanke på hur mycket det egentligen är att planera. Jag är sliten, och det är väl själva målet med en inspark, eller?

Efter middagen fortsatte jag på ersboda för att sedan fortsätta på stan. Orkade inte corona, kändes inte aktuellt efter en hel vecka där. Så det blev x3m med Annelie och resten. Det slutade med att jag hamnade med Heggan och Matilda. Det har jag iofs inget alls emot, det var skönt att få se lite välbekanta ansikten igen faktiskt. Känns som man har varit borta i en evighet och inte haft kontakt med någon. Nu är det iallafall slut och det verkliga livet börjar igen, på riktigt. Det blir jobba, plugga och åter igen plugga. En tenta om tre veckor, känns mindre spännande, men man får se det positivt att det är bättre att göra bort den nu än att ha den hängandes om några månader så vi måste tenta av hela terminen ungefär. En bit i taget än nog bättre då.

Sedan gick jag och Matilda hem med varandra igår, och vi fick nog mer sagt igår än vad vi har fått säga under de åren vi har känt varandra. Och som svar på det du sa, och som förmodligen fler än du undrar över så är jag inte alls stark i alla lägen. Jag har brytit ihop och det kommer hända fler gånger också. Men det värmer att höra att man är uppskattad och att någon ser upp till mig, det får mig att inse att jag faktiskt har varit stark nog att klara detta, och kan jag då vara en förebild och visa att det verkligen går att ta sig igenom jobbiga situationer, då ställer jag upp på det. Jag vill att mina vänner ska lyckas, och jag kommer alltid finnas här för er oavsett vart och hur vi bor. Tack Matilda, det kändes jätte bra att få prata ut och det du sa gick direkt in i hjärtat!