Tillbaka till verkligheten
Imorgon börjar allvaret efter en genomhärlig och lång sommar. Vädret har dock inte varit till någon fördel, men det har blivit en del resor och det uppskattar jag! Klockan 10.00 ska jag infinna mig i samhällsvetarhuset för att träffa en hel bunt med nya människor. Jag brukar inte bli sådär döds nervös, men det känns i magen att något nytt är på gång. Det ska i och för sig bli ganska skönt med lite rutin i vardagen eftersom det är så man är van att ha det, men samtidigt hade det varit skönt med några veckor till med sommarlov. Det är väl sånt man aldrig mer kommer få vara med om, har förvisso inte haft dom där jätte lediga sommarloven på flera år nu, med tanke på att man har jobbat för att kunna tjäna ihop lite extra pengar. Men hädanefter blir det jobb, jobb och åter jobb. Ja, sålänge jag inte ska plugga det vill säga. Men det leder ju i slutändan till ett jobb det också.. Så jag vet inte hur man ska tolka det egentligen. Jag kommer måsta söka ett extrajobb i höst också om jag ska kunna flytta vilket jag förhoppningsvis kommer kunna göra snart bara jag får tag i en ledig lägenhet. Hittade en vindsvåning som var stor och rymlig, och i helt rätt kurs. Men självklart var ju jag inte den enda här i stan som hade uppmärksammat hans annons, så den lär väl vara uthyrd redan. Sedan när man har vänner som flyttar kors och tvärs över hela Sverige kan det vara smart att samla ihop lite pengar så man kan fara och hälsa på dem allihop. Jag hade tänkt flytta själv, men jag får nöja mig med att hälsa på i alla olika städer till att börja med. Bara det kan ju vara en start.
Helgen kan sammanfattas på ett sätt; Mycket bra! Jag är väldigt nöjd med fredagen, även om Annelie min kära vän försvann och inte hittades inne på dansgolvet. Men jag svängde mina höfter med Tina och resten av gänget. Det gick förövrigt ganska hett till tydligen? Inte vårat fel att en massa småbarn står och puttas, de får väl räkna med att vi puttar tillbaka tillslut, och då gör vi det ordentligt. Usch, vad störande det är när folk som sällan har varit ute just har fyllt 18 och är där för första gången, upprymd och kaxig. Ska bli grymt skönt att få komma in på lite nya ställen efter nyårs.
Lördagen bjöd på skratt och glada miner också, även en väldigt förvånad sådan! Överasskningsfest för Svenne, Annelies pappa. Hans min då han såg alla människor stå och vänta på honom, det var obeskrivligt roligt! Stackarn måste ju ha fått en hjärtattack! Vi serverade och folk blev väldigt glad i hatten där inpå småtimmarna. Var inte hemma förrän klockan 4, vilket resulterar i en bra kväll.
Jag har just varit på Expert och köpt en ny mp3, och den är såååå fin =) ska bli skönt att komma igång och gå ut och gå igen, och den här gången ser jag t.om fram emot det. Utan musik kan jag bara inte motionera överhuvudtaget. Det går trögt att cykla, och gå kan jag ju rent utan glömma om jag inte får trycka in hörlurarna i öronen. Det är en samsung YP - K3J och den är riktigt stilren! Hade väl kanske inte tänkt mig köpa någon i den prisklassen, för det var lite väl saftigt för en mp3, men jag kunde inte motså den där den stod och bara skrek på mig. Nåja, jag hoppas den är värd pengarna, annars får jag ju ett smärre utbrott! Nu ska jag bara ladda den och sätta in en massa (!) bra musik, och sedan ska jag ta världen med storm. PUSS!
Helgen kan sammanfattas på ett sätt; Mycket bra! Jag är väldigt nöjd med fredagen, även om Annelie min kära vän försvann och inte hittades inne på dansgolvet. Men jag svängde mina höfter med Tina och resten av gänget. Det gick förövrigt ganska hett till tydligen? Inte vårat fel att en massa småbarn står och puttas, de får väl räkna med att vi puttar tillbaka tillslut, och då gör vi det ordentligt. Usch, vad störande det är när folk som sällan har varit ute just har fyllt 18 och är där för första gången, upprymd och kaxig. Ska bli grymt skönt att få komma in på lite nya ställen efter nyårs.
Lördagen bjöd på skratt och glada miner också, även en väldigt förvånad sådan! Överasskningsfest för Svenne, Annelies pappa. Hans min då han såg alla människor stå och vänta på honom, det var obeskrivligt roligt! Stackarn måste ju ha fått en hjärtattack! Vi serverade och folk blev väldigt glad i hatten där inpå småtimmarna. Var inte hemma förrän klockan 4, vilket resulterar i en bra kväll.
Jag har just varit på Expert och köpt en ny mp3, och den är såååå fin =) ska bli skönt att komma igång och gå ut och gå igen, och den här gången ser jag t.om fram emot det. Utan musik kan jag bara inte motionera överhuvudtaget. Det går trögt att cykla, och gå kan jag ju rent utan glömma om jag inte får trycka in hörlurarna i öronen. Det är en samsung YP - K3J och den är riktigt stilren! Hade väl kanske inte tänkt mig köpa någon i den prisklassen, för det var lite väl saftigt för en mp3, men jag kunde inte motså den där den stod och bara skrek på mig. Nåja, jag hoppas den är värd pengarna, annars får jag ju ett smärre utbrott! Nu ska jag bara ladda den och sätta in en massa (!) bra musik, och sedan ska jag ta världen med storm. PUSS!
Helg
Jag höll på att skriva att det äntligen är helg, men för mig har det varit helg hela veckan. Har inte jobbat vilket resluterar i en hel del slöhet. Jag har gjort iprincip ingenting, och det har varit riktigt riktigt skönt! Igår däremot fick jag tummer ur och var nere på stan med tjejerna, och senare på kvällen cyklade jag ner på stan igen för att se på bio. Mamma Mia blev det, och jag ska inte komma och påstå att filmen är dålig, inte alls. Men det där med musikaler och sånt är inte riktigt min grejj. Det var dock skönt att de sjöng ABBA låtar som man kunde relatera till iallafall.
Påvägen hem började det söpregna, och vet ni vad gott folk? För första gången på väldigt länge njöt jag av det. Jag sa till mig själv igår att ingenting skulle få mig på sämre humör, och inte ens renget fick mig. Det var blött, det var kallt, men ack så skönt det var! Folk som känner mig förstår att det måste vara något allvarligt seriöst fel med mig, eftersom jag tidigare har bokstavligt talat hatat regn och gjort vad som helst för att slippa bli blöt. Men inte nu längre, jag ska försöka se det postitiva i allt! Jag tror det kommer rädda mig ^^
Utgång ikväll dååååå, ska bli riktigt roligt. Tjejerna ska komma hit före och göra sig iordning och käka middag. Sedan bär det av på förfest och förhoppningsvis utgång. Nu ska jag bara försöka hitta något att ha på mig, men som sagt var. Jag ska vara positiv, och jag har säkert något plagg liggandes i min tomma garderob. Allt löser sig! :)
Påvägen hem började det söpregna, och vet ni vad gott folk? För första gången på väldigt länge njöt jag av det. Jag sa till mig själv igår att ingenting skulle få mig på sämre humör, och inte ens renget fick mig. Det var blött, det var kallt, men ack så skönt det var! Folk som känner mig förstår att det måste vara något allvarligt seriöst fel med mig, eftersom jag tidigare har bokstavligt talat hatat regn och gjort vad som helst för att slippa bli blöt. Men inte nu längre, jag ska försöka se det postitiva i allt! Jag tror det kommer rädda mig ^^
Utgång ikväll dååååå, ska bli riktigt roligt. Tjejerna ska komma hit före och göra sig iordning och käka middag. Sedan bär det av på förfest och förhoppningsvis utgång. Nu ska jag bara försöka hitta något att ha på mig, men som sagt var. Jag ska vara positiv, och jag har säkert något plagg liggandes i min tomma garderob. Allt löser sig! :)
one step at the time
Ännu en sömnlös natt har passerat. Vet inte vad det är för fel på mig, jag kan verkligen inte sova. Det slutade med att jag var beslutsam att hålla mig vaken tills jag skulle på stan, men somnade tillslut framför tvn. Jag fick mig tre välbehövliga timmar iallafall, så jag ska inte vara den som klagar. Sedan bar det av till stan för att möta upp Tina. Det var ett tag sedan vi sågs trots allt, och verkligen pratade. Så det var skönt att få strosa runt och lätta sitt hjärta lite. Det var dock inte alls lika skönt att komma hem tomhänt. Vad i hela världens dagar är det med dagens mode?! Det finna absolut INGENTING snyggt i en endaste butik i hela umeå! Inne på vårat tredje varv så gav jag upp. Det fanns inget för mig! Så jag ska gå, som jag sa, i en svart sopsäck imorgon. Jag gör ett hål för huvudet och sedan drar jag ett skärp runt midjan, skitsnyggt! Jag kanske t.om kan komma att sprida en nästintill kostnadsfri trend. Det skulle fan vara något ändå!
Efter tre timmars vandrande så kom Annelie också ner, därav vårat tredje varv.. Jag är allvarlig då jag säger att vi varvade stan mer än en gång! Jag gick igenom varenda butik, i varenda jävla hörn. Jag förstår inte att folk har på sig det de säljer i affärerna idag. Det ser ju ut som Annelie sa, som fyrkantiga tyg påsar. Det är inte figursytt någonstans, och skulle det mot förmodan vara det är det tänkt att folk som väger 40- ska tränga på sig dessa plagg. Folk med bröst och arsle, de får nöja sig med tyg påsen. Äsch så less jag blir. Jag funderar fan på att bli designer på egen hand, och sy mina egna kläder. Problemet med den tanken är väl att jag är helt värdelös på att sy, jag kan verkligen inte. Sedan har jag inte en unns med fantasi när det gäller stil eller mode. Det förklarar väl kanske varför jag vill kräkas då jag går på stan.
Ikväll ska jag förmodligen på bio med Annelie och Viktor. Ska bli kul att göra något av kvällen också, då jag har suttit instängd här hemma, om man får överdriva, hela veckan. Jag har haft planer på att städa varenda kväll, men jag har som sagt var inte kommit så jävla långt med den planeringen. Jag städade ur garderoben igårkväll, så nu är den bokstavligt talat TOM. Det finns inte ett enda plagg i den, och det gör mig då ännu mer besvärad över att jag faktiskt inte hittar några nya att hänga in. Men det får bli ett annat problem, för idag har jag lagt mina bekymmer åt sidan och tänker njuta av stunden och invänta morgondagen. Det ska bli en annorlunda helg!
PUSS!
Efter tre timmars vandrande så kom Annelie också ner, därav vårat tredje varv.. Jag är allvarlig då jag säger att vi varvade stan mer än en gång! Jag gick igenom varenda butik, i varenda jävla hörn. Jag förstår inte att folk har på sig det de säljer i affärerna idag. Det ser ju ut som Annelie sa, som fyrkantiga tyg påsar. Det är inte figursytt någonstans, och skulle det mot förmodan vara det är det tänkt att folk som väger 40- ska tränga på sig dessa plagg. Folk med bröst och arsle, de får nöja sig med tyg påsen. Äsch så less jag blir. Jag funderar fan på att bli designer på egen hand, och sy mina egna kläder. Problemet med den tanken är väl att jag är helt värdelös på att sy, jag kan verkligen inte. Sedan har jag inte en unns med fantasi när det gäller stil eller mode. Det förklarar väl kanske varför jag vill kräkas då jag går på stan.
Ikväll ska jag förmodligen på bio med Annelie och Viktor. Ska bli kul att göra något av kvällen också, då jag har suttit instängd här hemma, om man får överdriva, hela veckan. Jag har haft planer på att städa varenda kväll, men jag har som sagt var inte kommit så jävla långt med den planeringen. Jag städade ur garderoben igårkväll, så nu är den bokstavligt talat TOM. Det finns inte ett enda plagg i den, och det gör mig då ännu mer besvärad över att jag faktiskt inte hittar några nya att hänga in. Men det får bli ett annat problem, för idag har jag lagt mina bekymmer åt sidan och tänker njuta av stunden och invänta morgondagen. Det ska bli en annorlunda helg!
PUSS!
hyreslägenhet, någon?
Jag har suttit hela kvällen och tittat efter lägenheter. Jag har hittat några, men allt är ju så förbannat dyrt, eller litet, i den här stan. Ju större lägenheten är, desto billigare blir det. Ska man bo riktigt billigt ska man ju förfan måsta slå ihop sig med någon i en trea typ. Den hyran skulle ju vara det absolut ultimata. Jag förstår inte riktigt hur hyresvärdarna tänker när de sätter ut en liten etta för över 3000 kr. Jag kan ju med all säkerhet säga att kön på den lägenheten består av studenter, arbetslösa eller pensionärer. Vi är ju förfan inte gjord av pengar! Kan man inte sänka hyrorna så man har råd att leva och bo som student! Jag vill inte, och ska inte bli i behov av att ta ett lån. Det är onödigt enligt mig, men det kommer väl sluta så ändå.
Vill även understryka att jag inte alls har några större problem med att bo hemma, inte alls. Jag har väldigt lösa tyglar, behöver inte betala något, och vi har bra kommunikation. Många skulle väl bara vilja drömma om den situationen och frågar sig därför varför jag i hela världen vill flytta hemifrån. Jo, för att jag snart är tjugo år gammal och vill bygga upp något eget. Det spelar inget roll om jag är student eller om jag jobbar, det är känslan som styr mig. Jag vill ha något eget där jag slipper ta hänsyn till en annan människa. För hur bra det än må vara att bo hemma just nu, så har mina föräldrar väldigt knepiga arbetstider som i vissa fall kan komma att bli en nackdel.
Jag vill bara känna att jag har något eget, som jag har byggt upp från grunden med mina möbler och i min smak. Att ha friheten att göra vad jag vill, när jag vill, och hur jag vill. Då tänker säker många att den friheten har man inte i en lägenheten, men jag syftar mer på principen. Jag pratar inte om att slå ut väggar, ha röjar fester eller bränna soffor i vardagsrummet. Jag pratar om att jag kan laga mat när jag vill, komma hem när jag vill och ha vem jag vill sittandes i min soffa. Det skulle vara så underbart att få stå på egna fötter, för första gången i mitt liv.
SNÄLLA! Finns det någon där ute som vet av en lägenhet i Umeå? Etta eller två, i bra prisklass, HÖR AV ER!
Vill även understryka att jag inte alls har några större problem med att bo hemma, inte alls. Jag har väldigt lösa tyglar, behöver inte betala något, och vi har bra kommunikation. Många skulle väl bara vilja drömma om den situationen och frågar sig därför varför jag i hela världen vill flytta hemifrån. Jo, för att jag snart är tjugo år gammal och vill bygga upp något eget. Det spelar inget roll om jag är student eller om jag jobbar, det är känslan som styr mig. Jag vill ha något eget där jag slipper ta hänsyn till en annan människa. För hur bra det än må vara att bo hemma just nu, så har mina föräldrar väldigt knepiga arbetstider som i vissa fall kan komma att bli en nackdel.
Jag vill bara känna att jag har något eget, som jag har byggt upp från grunden med mina möbler och i min smak. Att ha friheten att göra vad jag vill, när jag vill, och hur jag vill. Då tänker säker många att den friheten har man inte i en lägenheten, men jag syftar mer på principen. Jag pratar inte om att slå ut väggar, ha röjar fester eller bränna soffor i vardagsrummet. Jag pratar om att jag kan laga mat när jag vill, komma hem när jag vill och ha vem jag vill sittandes i min soffa. Det skulle vara så underbart att få stå på egna fötter, för första gången i mitt liv.
SNÄLLA! Finns det någon där ute som vet av en lägenhet i Umeå? Etta eller två, i bra prisklass, HÖR AV ER!
Det känns tomt, igen.
Mitt rum är fyllt av skrot och det ligger saker över hela golvet. Jag måste städa nu. Jag har inte orkat, jag har dragit mig för att börja. Ingenting är där det ska, och jag har egentligen ingen plats för någonting som ligger på golvet, så hur jag ska bära mig åt ska bara gudarna veta.. Nu har jag tagit det jag orkade bära med mig från lägenheten, och det blev ännu mer på mitt golv. Vartfan har jag haft allt? Det är underligt hur mycket som kan rymmas i en liten lägenhet som redan är fyllt med en annan persons tillhörigheter. Nu är det värsta gjort iallafall, och jag vet inte om jag ens kan kalla det lättnad. Jag kan knappt skriva då mina fingrar skakar som asplöv. Det var nervöst, och det var jobbigt. Jag vet egentligen inte varför man utsätter sig för något när man vet hur det kommer sluta. Varför gör man saker man vet att man kommer må dåligt av i slutändan? Svaret lär vi väl aldrig få reda på, eftersom det är ett misstag som görs dagligen. Vill man smaka på den förbjudna frukten? Är det därför man gång på gång, trots att man vet utvägen, gör om samma jävla misstag?
"Vi får ta det en dag i taget. Det finns inga rätt och fel i sådana här lägen, så vi får helt enkelt prova oss fram." Det låter lättare sagt än gjort om jag ska vara ärlig. Folk står i varsitt öra och skriker hur fel det är, att vara vänner efter ett långvarigt förhållande. Att det aldrig kommer fungera, och att vi inte kommer kunna släppa varandra. Att jag kommer dra ner mig själv i ännu djupare vatten. Jag förstår deras resonemang, men jag vet inte om jag är beredd på att släppa taget ännu.. Jag vill låta det komma naturligt, och inte göra något förhastat, som jag i slutändan kommer få ångra. Jag är bra på sådant, förhasta mig i situationer som jag i efterhand tänker annorlunda i. Jag är expert på att sätta mig i situationer som jag inte kommer ur utan en besviken min. Jag brukade vara bra på att dölja det, men det tjänar ingenting till eftersom den enda som mår dåligt av det är jag själv. Jag tänker inte hålla inne det jag tänker längre. Det kommer ändå ut lik förbannad på ett eller annat sätt. Jag tänker låta detta ta den tid som behövs för att kunna gå vidare. Jag vet att det kan försvåra allt, då läget är som det är idag, men jag slänger inte två år i papperskorgen utan vidare, bara sådär. Det har nog gått för lite tid ändå, precis som du sa. Jag ville nog inte tro på det, men du har sant. Det har gått för lite tid, och det lär behövas en massa tid för att kunna göra saker för min egen skull, på riktigt, igen. Då jag vaknar med ett leende på mina läppar och insikten av att jag faktiskt har klarat det, alldeles själv. Och att jag kan vara stolt över mig själv över det faktum att jag faktiskt har kvar dig i mitt liv, på ett sådant sätt som jag är nöjd med. Jag hoppas att drömmen jag har kommer slå in, och att vi en dag sitter och skrattar tillsammans utan tvång och besvikelse över att det aldrig mer kommer bli vi två.
påväg genom golvet...
Ögonlocken är tunga och ögonen fylld med tårar. Jag vet inte vad jag gör längre, och om det är av egen vilja eller av andras. Jag är så förvirrad att jag inte kan tänka klart, det bara snurrar i huvudet nu. Jag står här med två val, och jag är lika vilsen som förut. Inget verkar rätt eller lättare än det andra, och jag vet faktiskt helt ärligt inte vad jag ska göra. Jag vet att jag har sagt att jag ska klippa banden och gå vidare, men det är lättare sagt än gjort. En person sa en gång till mig att jag ska göra val som jag klarar av att leva med, och jag tror inte att jag kan leva med att släppa allt som har varit. Jag kan inte bara vända ryggen till som det ser ut nu, jag kommer inte må bra av det. Jag vill kunna ställa upp på dig som du gjorde för mig då jag mådde piss och pyton, men när allt jag säger och gör blir fel så kan jag inte göra så mycket åt saken. Jag vill bara få dig att förstå att detta faktiskt är skit jobbigt för mig också, det är inte bara dig det är synd om här. Bollen ligger hos mig, och jag kan inte njuta av det den här gången. I andra sammahang skulle jag ha mått bra av att kunna ha kontroll över mitt liv och min framtid, men inte nu. Jag är så borta i mig själv att jag inte ens vet vad jag gör längre. Fingrarna skriver av sig själv, utan att hjärnan ens hinner reagera på vad det är de skriver. Jag säger saker som jag i efterhand kommer på att jag faktiskt inte menar, och jag tänker saker som inte får plats i munnen. Allt är så bakvänt nu att jag blir galen. Ingenting blir rätt i den stund då jag önskar att allt bara flöt på som det ska. Jag sa och tänkte saker idag som just nu inte känns bra alls, jag vill inte att det ska sluta såhär. Tankarna äter upp mig inombords. Jag kan inte sitta still trots det faktum att kroppen känns som en degklump som är påväg genom golvet. Jag kan inte fokusera min blick på något en längre stund utan att det flimmrar för ögonen. Jag kan inte sluta tänka på hur fel allt kommer bli utan dig vid min sida. Vadfan har jag gjort... ?
Jag tänkte ge dig allt jag hade
Don't mind if you treat me bad again, I don't care anymore
Life's too short to make trouble out of small things
It is better this way, I'm sort of laid back today
Close my ears when words come flying out, I've heard them all before
With just a lot of hope flushing down the drain, it is better this way
I am going away
I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, it's never easy this way
My palms are sweating, I'm barely aware, what I'm turning down
This awful life that is what I've been told think it's better this way
I will regret it one day
Talk too me, throw the ball back
I've been here before there is no turning back
Talk to me just tell it like it is
Just two afraid souls, going at each other, at each other
We're at the crossroad going separate ways, time to say it as it is
And if we bump into each other one day we'll be better then
Maybe we can start all over again
Life's too short to make trouble out of small things
It is better this way, I'm sort of laid back today
Close my ears when words come flying out, I've heard them all before
With just a lot of hope flushing down the drain, it is better this way
I am going away
I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, it's never easy this way
My palms are sweating, I'm barely aware, what I'm turning down
This awful life that is what I've been told think it's better this way
I will regret it one day
Talk too me, throw the ball back
I've been here before there is no turning back
Talk to me just tell it like it is
Just two afraid souls, going at each other, at each other
We're at the crossroad going separate ways, time to say it as it is
And if we bump into each other one day we'll be better then
Maybe we can start all over again
Jag vaknade idag av att telefonen ringer. Förvirrad och yrvaken svarar jag, och i samma stund hoppar hjärtat upp i halsgropen. Jag trodde på fullaste allvar att det faktiskt skulle få vara över nu.. Jag trodde jag hade gjort det mer än klart vad jag ville och vad jag menade då jag sa att jag skulle tömma lägenheten. Jag kan inte hjälpa dig med dina problem om du bara ger mig ledtrådar på vad som har hänt, och om sanningen ska fram så tänker jag inte gå och störa mig på det heller. Du får lösa dina problem på egen hand nu, för det är det jag har fått göra. Jag har fått stå på egna ben och klara detta alledeles själv. Jag tänker inte sitta och trösta dig över vad som har hänt, när jag inte har fått någon respons förrän nu, när det egentligen är alldeles för sent. Alla har vi väl problem, men man väljer faktiskt vilka man vill prata med dom om. Och man förstår ganska fort vilka som är villig att ställa upp och försöka hjälpa till, och vilka som inte är det. Om du har fullt upp med annat, och egna problem, då får det vara så. Men kom inte och försök vinna över mig igen, för det kommer inte gå. Jag har bestämt sig att det här är för det bästa, och det får vara såhär ett tag nu. Vad som händer i framtiden det kan inte mer än tiden visa, men sålänge jag har kontrollen så bestämmer jag vad som är rätt och fel. Lös dina egna problem istället för att försöka luska ut hur jag mår, och vad som har hänt i mitt liv. Försök inte spela brydd och ödmjuk. Jag går inte på det längre. Det finns bara en anledning till varför du hör av dig och det är för att jag inte ska få glömma och gå vidare. För att jag ska fastna i detta träsk och aldrig ta mig ur. För att du vet att jag lätt blir sårad av det du säger och gör.
Jag förstår inte heller att du av alla jävla människor kan säga något så litet och förnedrande till en person som har varit din andra halva i två år. Hur man ens kan få för sig att säga så? Jag skulle aldrig få för mig att ta något som inte tillhörde mig, och var jag osäker så lämnar jag kvar det hos dig. Du om någon borde veta det! Jag blir så jävla arg och besviken på dig att du anar inte. Du har just gjort det väldigt mycket lättare att glömma och gå vidare. Tänk att så få ord kan göra så mycket. Du påstod att du ville ha mig som vän, men man säger inte så till folk man vill kalla vän. Man litar på sina vänner, och har du inte högre tankar än sådär om mig så är saken ganska enkel. Vi ska inte träffas mer, och inte heller prata. Det är klippt och du gjorde det lättare för mig än för dig. Jag hoppas du lever på samvetet, och att du någon dag förstår att detta inte bara var mitt val. Att allt detta inte är mitt fel, och att jag faktiskt har försökt fler gånger än du kan ana. Jag vill påstå att jag har försökt få det att funka, jag har testat allt jag bara kan tänka mig. Det var bara inte meningen att det skulle vara vi två, och idag fick du mig att inse det.
Borta bra men hemma bäst
Då var man äntligen hemma. Frasen borta bra men hemma bäst kan inte bli mer ärlig i mitt fall. Det har varit riktigt mysigt att få komma bort, och helgen ska jag inte alls klaga på. Rastlös som man är blev jag lite lätt uttråkad igår, men bakis som man var fanns det inte så mkt annat att göra än att sitta hemma och se på film. Det har väl sin charm det också, om man inte vore lika galet rastlös som jag är. Fredagen var riktigt rolig! Var på Harrys, hör och häpna. Det var trots det mycket bättre än förväntat, de hade en ruggigt duktig trubadur som fick igång hela stället tror jag. Fick träffa syster yster en kort stund idag också, det var skönt att få se hennes vackra ansikte! Har nog saknat henne mer än vad jag tror.. Ett halvår är trots allt en ganska lång tid, fastän det har gått ganska fort. Vill väl kanske inte inse själv att tiden egentligen bara flyger iväg, men som det ser ut i dagsläget får den mer än gärna göra det. Jag vill nästan komma in i en rutin igen, så det känns faktiskt ganska bra då jag har gjort det val jag har gjort. Sedan får vi se vad som händer, och hur allt känns. Jag ska iaf rensa mitt föredetta boende imorgon, så det blir gjort. Ska bli skönt att slippa den stress jag har känt angående det. Då får man äntligen pusta ut över att allt äntligen är över. Imorgon blir en ny dag på mitt nya liv.
Nedräkning
21 timmar och 39 minuter kvar i skrivande stund.
Det börjar nog ordna upp sig för mig. Jag har inte kvar den där stora klumpen, och jag tror instinktivt att det beror på att jag äntligen har bestämt mig för att glömma och gå vidare. Att ta mig i kragen helt enkelt. Det kan ju även bero lite på att det bara är timmar kvar för det efterlängtade roartrip som blir av imorgon! Vem vet? Men jag tror faktiskt att jag kommer komma tillbaka till lite av en annan männsika. Och vad jag har sett i horoskopen så lutar det åt mitt håll faktiskt, jag tror lyckan har vänt! Och jag hoppas på en helg som inte kommer likna någon annan!
"Nöje, humor och kanske en resa skulle lyfta din torsdag till nya höjder. Våga chansa lite, det lönar sig." Åh, det känns bra igen. Jag har som min kära vän sa, "vaknat ur min dvala". Jag ska njuta av livet nu.
Det är över nu
Nu är det slut, över och finito på riktigt. Det finns inget som kan kallas vänskap längre, och dina lögner har bevisat det. Fyfan så arg jag blir! Jag har inget mer att säga, det är tomt på ord. Jag tänker inte spela ditt jävla spel mer nu. Jag tänker börja om och leva mitt liv från och med idag, och du är inte en del av det.
Du lovade mig vänskap
Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag står och stampar på ett och samma ställe hela tiden. Jag önskar att saker och ting var lättare, att jag kunde vända ryggen till och inte bry mig. Jag kan inte göra det, jag vill inte slänga bort det vi hade, det är för värdefullt. Men jag vet inte om jag orkar ha en envägskommunikation heller, det gör bara ont. Jag fick ett sms av en vän idag där det stod "Lyssna till hjärtat Erica, då löser sig allt." Jag älskar henne för enkla och uppmanande lösningar, men när jag inte vet vad hjärtat säger så är det inte lika lätt. Jag önskar att det bara fanns en väg, en enkel sådan, att följa. Att det inte fanns några småa stigar längs vägen som fick en att göra oönskade misstag och tabbar. Jag vill bara en vänlig hand som visar mig vägen, en väg som jag kommer kunna leva med och må bra över. Jag orkar inte mer motgångar nu. Kan man inte bara få leva enkelt, utan påfrestningar från folk runt omkring som talar om för en vad man ska göra och inte.
Det finns så mycket som jag vill tala om för dig, om saker som har hänt och händer mig. Det finns saker som jag vet att du skulle vilja veta, för du bryr dig innerst inne. Jag vill bara ha dina råd och tips, och den där sparken åt rätt håll. Jag vet att du kan hjälpa mig med det, för du är den som känner mig allra bäst. Du är den jag litar på och den tryggheten vi har byggt upp under dessa år är inget jag vill slänga i soporna. Varför ska det vara så svårt att se mig i ögonen och tala om vad det är som har hänt? Det gör mig bara ondare att gå oviss om vad som har hänt dig, för jag bryr mig om dig fortfarande och det kommer jag alltid att göra. Varför kan jag inte få vara det stöd för dig som du behöver, det stöd som du har varit för mig under det senaster året då jag har behövt dig. Du har hjälpt mig upp på fötter en gång, kan vi inte hjälpas åt den här gången?
Lika nedbrytbar som en torr kvist. Du lovade mig vänskap, visst? Allt som hänger i luften är sådant jag inte kan göra något åt, och som det är just nu skulle det räcka med ett förlåt. Jag vill inte ha det såhär, och det vet du lika bra som jag. Jag hoppas att det löser sig en vacker dag. Att du och jag har gått åt olika håll och är nöjd med livet. Jag hoppas det lika mycket som det nu står skrivet. Jag vill bara somna in och vakna om tio år, vakna upp utan sår. Då allt detta ligger bakom mig och jag kan blicka tillbaka med ett leende.
Det finns så mycket som jag vill tala om för dig, om saker som har hänt och händer mig. Det finns saker som jag vet att du skulle vilja veta, för du bryr dig innerst inne. Jag vill bara ha dina råd och tips, och den där sparken åt rätt håll. Jag vet att du kan hjälpa mig med det, för du är den som känner mig allra bäst. Du är den jag litar på och den tryggheten vi har byggt upp under dessa år är inget jag vill slänga i soporna. Varför ska det vara så svårt att se mig i ögonen och tala om vad det är som har hänt? Det gör mig bara ondare att gå oviss om vad som har hänt dig, för jag bryr mig om dig fortfarande och det kommer jag alltid att göra. Varför kan jag inte få vara det stöd för dig som du behöver, det stöd som du har varit för mig under det senaster året då jag har behövt dig. Du har hjälpt mig upp på fötter en gång, kan vi inte hjälpas åt den här gången?
Lika nedbrytbar som en torr kvist. Du lovade mig vänskap, visst? Allt som hänger i luften är sådant jag inte kan göra något åt, och som det är just nu skulle det räcka med ett förlåt. Jag vill inte ha det såhär, och det vet du lika bra som jag. Jag hoppas att det löser sig en vacker dag. Att du och jag har gått åt olika håll och är nöjd med livet. Jag hoppas det lika mycket som det nu står skrivet. Jag vill bara somna in och vakna om tio år, vakna upp utan sår. Då allt detta ligger bakom mig och jag kan blicka tillbaka med ett leende.
Det finns ingen som vi
Det finns bara två personer i denna värld som kan få dessa infall, och det är jag och min kära vän Johanna. Nu har vi planerat en resa till eskilstuna i helgen, påtal om ingenting alls egentlingen. Men det ska bli jävligt roligt, för det första träffa johanna föredetta, som t.om jag har saknat vissa gånger. Humorn lär väl vara på dagis nivå i helgen, och det älskar jag. Jag om någon är barnslig, och det kommer jag alltid vara. Jag kommer inte växa ifrån det roliga i kiss och bajs, och dåliga skämt. Jag sover i örngott med en massa tecknade spöken, det måste väl nästan säga en del?
Jag ser fram emot en sista trip nu innan skolor och jobb tar fart. Innan alla försvinner och dagarna blir oöndligt långa. Jag önskar bara att man kunde leva i denna extas under hela sitt liv, att alltid ha något att se fram emot och jobba för. Att få planera och diskutera i flera timmar, och att sedan få umgås med folk man tycker bra om. Jag hoppas jag får uppleva sådant som jag alltid har drömt om, och en roadtrip har alltid varit ett av mina mål med livet. Att vi är två gör mig ingen skillnad, det blir bara mindre svettigt och äckligt i bilen, och vi slipper bråka om musiken som ska spelas. ÅH, jag är helt salig. Det är såhär sommaren ska vara, impulsiv och positiv. Man ska ta dagen som den kommer och inte känna några krav som helst på vad som måste göras osv. Man ska njuta av de tillgångar livet ger, och det är just precis vad vi ska göra i helgen. Vi ska prata, skratta och bara njuta av livets goda stunder.
Det finns ingen som vi.
Jag ser fram emot en sista trip nu innan skolor och jobb tar fart. Innan alla försvinner och dagarna blir oöndligt långa. Jag önskar bara att man kunde leva i denna extas under hela sitt liv, att alltid ha något att se fram emot och jobba för. Att få planera och diskutera i flera timmar, och att sedan få umgås med folk man tycker bra om. Jag hoppas jag får uppleva sådant som jag alltid har drömt om, och en roadtrip har alltid varit ett av mina mål med livet. Att vi är två gör mig ingen skillnad, det blir bara mindre svettigt och äckligt i bilen, och vi slipper bråka om musiken som ska spelas. ÅH, jag är helt salig. Det är såhär sommaren ska vara, impulsiv och positiv. Man ska ta dagen som den kommer och inte känna några krav som helst på vad som måste göras osv. Man ska njuta av de tillgångar livet ger, och det är just precis vad vi ska göra i helgen. Vi ska prata, skratta och bara njuta av livets goda stunder.
Det finns ingen som vi.
I'm still alive
Det är så mycket som egentligen är större än livet själv. Sånt man inte kan sätta ord på. För mig är det känslan i min kropp. Det är en känsla av lycka,förvirring och saknad. Jag vill ha något som egentligen går att nå, men då jag begränsas av en annan sak jag vill och ska göra, blir den fort svår att uppnå. Jag vill flytta och börja om på nytt, samtidigt som jag vill läsa och kunna arbeta och göra något jag har drömt om väldigt länge nu. Varför ska ett val hindra ett annat? Varför är man så dum att man förblindas av kärlek. Varför är man så dum att man bygger upp en framtid tillsammans med någon, utan att egentligen ta hänsyn till det man själv vill inners inne. Ett förhållande handlar om att ge och ta, att kompromissa. Det är sånt jag kan ångra nu i efterhand när jag nu sitter har vid ett vägskäl i mitt liv som skulle ha kunnat vara mycket lättare om jag tänkt ett steg längre för sex månader sen. Jag kan inte göra det ogjort och måste därför leva med det val jag gjorde då, vilket reflekterar det val jag kommer göra nu. Måste allt man gör spegla av sig i saker man har gjort tidigare eller kommer göra i framtiden? Kan inte allt bara vara osammanhängande för en gångs skull. För min skull om inte annat. Jag vet att jag tjatar och är jobbig och oförståelig just för tillfället, men det är såhär mina tankar går just nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Detta kommer påverka min framtid, på ett eller annat sätt. Om jag inte flyttar nu kanske det aldrig kommer bli av, och om jag inte pluggar nu kanske jag aldrig kommer orka ta tag i det. Jag tycker inte om att allt ska måste gå i svart och vitt, men det kan inte annat än att göra det nu. Jag ser inget annat än en mörk soppa. Det snurrar i huvudet, men det är inget av det som klarnar upp. Om jag bara kunde känna starkare för något av det, så var problemet löst. Men jag kan inte säga att något av det sätter högre fördelar eller nackdelar. Och när jag inte ens kunde välja färg på en mobiltelefon, hur ska jag då kunna göra ett val som påverkar stegen jag tar imorgon. Jag försöker hitta svaren jag behöver, men det spelar ingen roll hur jag än vrider och vänder på det jag har i huvudet så hittar jag inte det jag söker.
Jag försöker vara din vän, och jag försöker vekligen att inte blicka tillbaka. Det är svårt att inte sakna de stunder vi hade det bra, och det är svårt att inte sakna den trygghet jag kände då jag kom hem sent en kväll och du väntade på mig. Jag kan inte låta bli att sakna dina armar runt mig, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle ha blivit om vi bara försökte en gång till. Jag vill inte sakna, och jag vill inte tänka, jag vill gå vidare. Jag trodde att det var lättare än vad det egentligen var, detta kommer ta tid och det är bara för mig att inse det. Jag önskar verkligen att man bara kunde vakna upp en dag, då man hade det man ville och som var menat för en själv. Då man var nöjd med livet, och hade gjort de svåra val som nu står inför en. Jag väntar på den dagen då jag kan blicka tillbaka på dessa dagar med ett leende på läpparna.
Du var mitt allt, du var hela min värld.
Jag försöker vara din vän, och jag försöker vekligen att inte blicka tillbaka. Det är svårt att inte sakna de stunder vi hade det bra, och det är svårt att inte sakna den trygghet jag kände då jag kom hem sent en kväll och du väntade på mig. Jag kan inte låta bli att sakna dina armar runt mig, och jag kan inte låta bli att tänka hur det skulle ha blivit om vi bara försökte en gång till. Jag vill inte sakna, och jag vill inte tänka, jag vill gå vidare. Jag trodde att det var lättare än vad det egentligen var, detta kommer ta tid och det är bara för mig att inse det. Jag önskar verkligen att man bara kunde vakna upp en dag, då man hade det man ville och som var menat för en själv. Då man var nöjd med livet, och hade gjort de svåra val som nu står inför en. Jag väntar på den dagen då jag kan blicka tillbaka på dessa dagar med ett leende på läpparna.
Du var mitt allt, du var hela min värld.
Ändrade planer
Jag hade ställt in mig på att flytta, och det väldigt snart. Just efter att jag hade skrivit klart mitt förra inlägg fick jag besked om att jag har kommit in på universitetet.. Överlycklig och förvirrad är väl mina ord just nu. Det leder mig till mitt absoluta drömjobb, men jag vet ändock inte om jag klarar tre år till i skolan.. Jag vill orka, men är väldigt less på omvärlden just nu. Och jag var som sagt väldigt inställd på att flytta. Har t.om tagit fram en massa nr till hyresvärdarna där nere som jag hade tänkt ringa i veckan. Jag har legat och tänkt ut hur lägenheten ska se ut, löst hur vi ska få ner alla saker hela vägen dit bort. Hur vi ska klara av det ekonomiskt osv.. Jag var inte alls beredd på att börja skolan. Jag sökte ju bara in på betygen, för att eventuellt komma in om ingen annan ville börja. Det var en chansning av dess like, och nu står jag här vid ett vägskäl som är större än livet själv. Detta handlar om min framtid. Den framtid som jag hade tänkt fortsätta på annan ort, i en annan stad. Åh.. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
2007 - 01 - 12
Då var de månaderna avslutade. Det har varit lärorika och minnesvärda stunder. Det var dock mycket som gick i krasch, så mycket som man har planerat och tänkt på. Sånt som nu bara finns där som ett irriterande moment för tillfället, sådant som man har byggt upp och som nu har gått itu. Jag önskar att det var sådant man bara kunde lägga bakom sig, men det är trots allt en framtid och en trygghet som man byggt upp, och nu har den försvunnit. När man har kretsat allt runt sig och själv och en partner, allt man ska göra, sina drömmar och sina mål. Sedan blir ingen som man har tänkt sig. Detta var trots allt den bästa möjliga utväg, det vet jag också. Och jag mår bättre nu, tror det eller ej. Men jag har spillt nog med tårar, nu är det dags att klättra uppåt igen. Vi är vänner, och jag är nöjd med det nu. Det var ett gemensamt beslut, och det är något jag kommer kunna leva med. Det var nog tänkt att vi inte skulle bli mer än vänner, trots det att vi faktiskt älskar varandra. Funkar det inte så kan man inget annat göra åt saken. Jag kan sova nu, utan oron om vad som ska hända imorgon. Jag fungerar igen. Jag har drömmar och mål, och jag tror faktiskt att det är min tur nu. Jag ska lyckas. Första steget är bort. Jag ska flytta hemifrån, och jag ska flytta från stan. Folk får tro vad de vil när jag säger det, men det har faktiskt ingenting alls med vårat avslut att göra. Jag ska ifrån denna tråkiga, olojala och respektlösa stad. Folk som har vänt kappan efter vinden. Jag klarar inte sånt, och denna stad är dessvärre fylld av sådana människor. Jag ska flytta till en stad där folk accepterar en för den man är, och där man möts av glädje och positiv intsällning, för det är något som inte finns här längre. Kommer jag inte in på universitetet så flyttar jag handlöst. Inga tvivel om saken. Det får bära eller brista i höst. Jag hoppas ju för min egen del att det håller, och att allt kommer gå som jag vill. Det känns så, det känns som att turen har vänt till min fördel.
När motvind blåser, och regnet piskar, luta dig tillbaka och hör när jag viskar: För mig är du solsken,värme och glöd. Jag är din vän från idag till min död.
När motvind blåser, och regnet piskar, luta dig tillbaka och hör när jag viskar: För mig är du solsken,värme och glöd. Jag är din vän från idag till min död.
you were my heaven
All good things comes to an and.
Jag vet inte alls vad som kommer hända idag, men jag hoppas det går bra, och att man tar beslut som man kan leva med. Jag vet faktiskt inte vad jag vill längre. Det känns bra att vara ifrån, men när man ändå ständigt hör av varandra så känner man sig fortfarande bunden. Det är väl förvisso inte så konstigt med tanke på att vi inte har avslutat ngt, inte än åtminstone. Det lär väl komma som en käftsmäll vid ett senare tillfälle, som allting annat. Jag vet inte hur eller när jag kommer hantera detta. Jag vet inte om jag förstår själv vad vi kommer att gå igenom, men jag vill leva mitt liv som jag vill och på de villkor som jag har satt upp när det gäller att nå mina drömmar. Jag vet bara att mitt liv kommer att vända, oavsett om jag fortsätter jobba eller plugga. Det kommer bli en totalvändning, och jag kommer förhoppningsvis att må väldigt bra av det. Så småningom kommer jag må bra, och leva mitt liv som jag vill, jag vet dock inte hur långt det är kvar till den dagen..
Jag vet inte alls vad som kommer hända idag, men jag hoppas det går bra, och att man tar beslut som man kan leva med. Jag vet faktiskt inte vad jag vill längre. Det känns bra att vara ifrån, men när man ändå ständigt hör av varandra så känner man sig fortfarande bunden. Det är väl förvisso inte så konstigt med tanke på att vi inte har avslutat ngt, inte än åtminstone. Det lär väl komma som en käftsmäll vid ett senare tillfälle, som allting annat. Jag vet inte hur eller när jag kommer hantera detta. Jag vet inte om jag förstår själv vad vi kommer att gå igenom, men jag vill leva mitt liv som jag vill och på de villkor som jag har satt upp när det gäller att nå mina drömmar. Jag vet bara att mitt liv kommer att vända, oavsett om jag fortsätter jobba eller plugga. Det kommer bli en totalvändning, och jag kommer förhoppningsvis att må väldigt bra av det. Så småningom kommer jag må bra, och leva mitt liv som jag vill, jag vet dock inte hur långt det är kvar till den dagen..
