Jag har alltid kunnat bli sentimental när jag ser filmer eller serier som berör, men hoaligen vad tårarna spränger bakom ögonlocken ikväll. Sitter och tittar på välkommen hem nu. Vilket gäng! Är så fruktansvärt roligt att man fokuserar på människors goda gärningar i en sån här serie. Tycker det är på tok för mycket fokus på att folk ska göra bort sig i tv och skämma ut sig. Här är det helt vanliga människor som ställer upp för en vän, familjemedlem eller någon som betyder det där lilla extra. Känns som jag sitter och förespråkar tv-programmet nu, men jag skulle snarare påstå att jag uppmanar godheten som man hittar hos alla de eldsjälar som alltid ställer upp, och det är kul att se att de får något tillbaka :)