Bättre sent än aldrig
Jag hörde den idag, och jag kände absolut ingenting. Inte ett dugg. Jag försökte t.om, för att vara säker på att jag inte lurade mig själv pga omständigheterna, men inget. Fyfan så bra det känns. Äntligen är det tomt, äntligen är det borta. Känns nästan overkligt. Har gått så lång tid nu att jag har glömt hur det ska kännas egentligen, har svårt att tro att det faktiskt är sant så jag kan inte annat än att hålla tummarna för att jag faktiskt slutat nu. Det var länge sen jag kände mig såhär hel, så lycklig liksom.
Kommentarer
Trackback
