Sitter och överväger om jag ska bege mig ut på vägen en stund. Har bultande huvudvärk och det har varit mycket dom senaste dygnen. Vet inte riktigt vad jag ska tänka eller säga. Lättast är nog att bara vara tyst, på så vis uppstår inga missförstånd. Sitter och funderar på allt jag fick höra den där annandagen inne på MAX toaletten och överväger om det kanske inte var sant? Jag måste börja tro mer på mig själv, trots alla motgångar. Jag har sett mycket och hört ännu mer, men varför ska allt det negativa överta det positiva? Ibland tror jag att vi snöar in oss själv medvetet för att det är lättare. Det är lättare att se fel och brister istället för att åtgärda dom, för tänk om man misslyckas? Då sitter man där ytterligare en gång med ännu mer att kritisera. Eller än värre, att man bara ser fel och brister hos andra för att dölja sina egna. Är inte tanken med livet att man lär sig av sina misstag och att mer år kommer erfarenhet? Det är nog dags att jag ger mig själv utrymmet för att upprätthålla det.

Så mycket tankar, så lite plats.