Var på inter sport idag med mamma och hittade förhoppningsvis min jacka, sålänge de går ihop med mina täckisar. Jag hoppas på det iallfall, för den var inte så överdrivet dyr och det är ju ett plus om man tar hänsyn till mitt stackars konto. Var ner på stan efter det och hittade ett jätte fint linne på lindex, som förövrigt ska få stå för min nyårs klänning. Det börjar bli lite stil på den affären också, det gillar vi! Efter det for jag med Johanna och tränade bort lite frustration, det var skönt. Ska iväg imorgon också och kämpa av mig lite mer ilska. Av någon anledning tar jag i bra mycket mer då jag känner som jag gör idag, så jag kanske ska låta det få sitta i, eller inte. Har smält lite mer nu och det blir bättre med tiden, det vet jag. Har hört det så mycket nu att mina öron blöder, men jag vet inners inne att det folk säger är rätt. Problemet är bara att det tar sådan tid innan man har kommit i mål, men jag är påväg! =)

Pratade med Annelie idag om lägenhet också, så förhoppningsvis ska vi sätta oss ner och gå igenom allt imorgon och jag håller tummarna för att hennes föredetta chef hör av sig så våra planer kan få gå i uppfyllelse. Vi skulle behöva det båda två. Vi får se hur det går helt enkelt, jag hoppas ju till gudarna att det kommer gå vägen. Att komma hem från skola och jobb och behöva vara arg, besviken, ledsen och måsta skrika det första man gör är ingen höjdare. Det är kanske inte en vardags situation, men det har blivit sämre med tiden. Små saker bli med tiden större och tillslut exploderar allt, jag vill helst undvika det. Skulle vara skönt att flytta nu också med tanke på allt som rör sig i huvudet, att jag får chans att fokusera på en massa annat som tillhör en flytt. Att få inreda och göra om, göra allt mer personligt och mysigt. Det tar sin tid, och när jag är klar med allt så kanske en del av mina tankar och känslor kan ha lagt sig. Det är en önskedröm som jag ber om att få uppfylld.

Jag saknar min lillasyster också, det här är inte roligt längre. Har förvisso aldrig varit roligt, men nu gör det bara ondare och ondare för var dag som går. Har hänt så mycket för oss båda två som vi skulle behöva varandra till för att reda ut, men när man sitter såpass långt ifrån varandra som vi gör är det inte helt enkelt. Dåligt samvete fick jag just för att jag har varit för huvudvild och glömt att ringa, och nu är det för sent. Det här är också jobbigt. Att hon inte är tillgänglig mer än några timmar per dag, och under den tiden så är det inte alltid säkert att man kan nå henne heller. Uäk.. Jag vill dit.