2007 - 01 - 12

Då var de månaderna avslutade. Det har varit lärorika och minnesvärda stunder. Det var dock mycket som gick i krasch, så mycket som man har planerat och tänkt på. Sånt som nu bara finns där som ett irriterande moment för tillfället, sådant som man har byggt upp och som nu har gått itu. Jag önskar att det var sådant man bara kunde lägga bakom sig, men det är trots allt en framtid och en trygghet som man byggt upp, och nu har den försvunnit. När man har kretsat allt runt sig och själv och en partner, allt man ska göra, sina drömmar och sina mål. Sedan blir ingen som man har tänkt sig. Detta var trots allt den bästa möjliga utväg, det vet jag också. Och jag mår bättre nu, tror det eller ej. Men jag har spillt nog med tårar, nu är det dags att klättra uppåt igen. Vi är vänner, och jag är nöjd med det nu. Det var ett gemensamt beslut, och det är något jag kommer kunna leva med. Det var nog tänkt att vi inte skulle bli mer än vänner, trots det att vi faktiskt älskar varandra. Funkar det inte så kan man inget annat göra åt saken. Jag kan sova nu, utan oron om vad som ska hända imorgon. Jag fungerar igen. Jag har drömmar och mål, och jag tror faktiskt att det är min tur nu. Jag ska lyckas. Första steget är bort. Jag ska flytta hemifrån, och jag ska flytta från stan. Folk får tro vad de vil när jag säger det, men det har faktiskt ingenting alls med vårat avslut att göra. Jag ska ifrån denna tråkiga, olojala och respektlösa stad. Folk som har vänt kappan efter vinden. Jag klarar inte sånt, och denna stad är dessvärre fylld av sådana människor. Jag ska flytta till en stad där folk accepterar en för den man är, och där man möts av glädje och positiv intsällning, för det är något som inte finns här längre. Kommer jag inte in på universitetet så flyttar jag handlöst. Inga tvivel om saken. Det får bära eller brista i höst. Jag hoppas ju för min egen del att det håller, och att allt kommer gå som jag vill. Det känns så, det känns som att turen har vänt till min fördel.

När motvind blåser, och regnet piskar, luta dig tillbaka och hör när jag viskar: För mig är du solsken,värme och glöd. Jag är din vän från idag till min död.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0