Inte så konstigt att det är det enda stället jag faktiskt känner mig lugn på,
ni ser ju själv. Det går inte att beskriva med ord.

Tänk om man kunde få höra även dessa ljuva stämmor imorgon.
Men man kan ju inte få allt här i världen :)

Jag vet inte hur jag ska formulera mig eller sätta ord på det jag känner, det är för svårt. Försökte förklara för E idag när jag var där, men även då var det svårt, där jag kan säga precis allt och veta att det stannar där. Har varit fruktansvärt utmattad sedan sista flyttlasset gick vilket naturligtvis har med det, men inte bara, att göra. Att jag förr eller senare skulle springa in i en vägg var kanske väntat.. Har ju trots allt sprungit samma väg i snart tre år utan att stanna upp och se mig om. Hade jag kunnat hade jag förmodligen sprungit fortfarande för att slippa de känslor som svallar i kroppen. Men det känns skönt att få komma till en plats där jag faktiskt kan reflektera över varför det har tagit stopp just nu. Trots att jag inte ännu har alla svar så har jag en rad anledningar till varför jag lämnat bromsspår bakom mig. Man är ju inte mer än människa, och man kan inte hantera hur mycket som helst på egen hand. Nog för att detta är något jag egentligen är mycket väl medveten om så har jag försökt, så länge jag bara har kunnat, i blind tro på att jag skulle vara något mirakulöst undantag.

Något mirakulöst undantag är jag inte, men att jag kan få det att vända är jag helt övertygad om. Sommaren är på intåg och bara den stora runda solen kan visa sig igen så vet jag att det där leendet och den där energin jag brukar ha kommer infinna sig igen. Det är väl rätt typiskt ändå, att saker och ting som inte känns helt hundra blir ännu mer synbart såfort himlen blir grå och tråkig. Stressen jag känner inombords sisådär dygnet runt skulle jag också behöva bli av med, så promenad vädret får se till att hitta tillbaka nu. Innan jag hittar min väg till sängen ska jag se över ikeas hemsida och se på ett ungefär vad jag har tänkt ta med mig hem på lördag. Tror det kommer bli en kanondag! Sundsvall på dagen och om allt går som planerat blir det nordic rock på kvällen. Låt nu bara morgondagen gå fort så det blir lördag någon gång! :)

" Det är lättare att fortsätta när man vet att man måste"

 
Tänk om man kunde få leva såhär, året om, dygnet runt? Förstå så fridfull och lugn man skulle vara, till skillnad för den stora klumpen i magen av all stress man tar för sig inne i stan. Tur är väl då att man vid tillfälle och möjlighet har någonstans att fara till och koppla av. Jag längtar bara till den dagen då jag har ett eget att komma till, en trädgård att så i och en grön gräsmatta att ligga på och läsa en bok. Allt sånt som bara känns fel att göra mitt i centrala stan. Men den dagen kommer, utan tvekan!

Var ute på en långpromenad med Angelica igår, riktigt trevligt, och varmt! Man skulle ju kunna tro man var utomlands om man stängde igen ögonlocken. Har haft 25 grader varmt här i skuggan idag, i skuggan! Innan det fick jag hjälp av Tommy med bilen, så nu står den inte längre och ockuperar carport platsen, för jag förmodar att killen som ska flytta in kan vara i behov av den. Tills den är lagad (eller skrotad) får den stå på jobbet hans istället.

 Har även hunnit med att måla ytterligare en vägg i mitt sovrum, men nu börjar min rygg säga emot så det får ta den tid det tar. Har även hunnit plantera om en massa örter och diverse annat så jag hoppas att det kommer en massa grönt och fint som jag får ställa i köket! :)

Nåja, nu ska jag bege mig ut i solen och måla färdigt mina såkallade fönsterbrädor då det inte riktigt gick som jag ville i lördags. Det lyckades ju naturligtvis regna en skvätt innan det hade hunnit torka, nu för tillfället har jag prickiga brädor. Men ett snabbt penseldrag ska nog kunna råda bot på det :)

Ha en fin dag mina vänner!

Gårdagskvällen spenderades med mycket goda vänner, en massa god mat (för alla som får äta den...) och en massa sällskapsspel som fick mungiporna att gå både upp och ner, massvis av gånger. Mördarspel enligt mig, skilsmässospel enligt André. Tur hade vi väl att alla var vänner när vi stängde dörren för natten, men då det sitter majoriteten vinnarhuvuden runt bordet kan det inte gå åt något annat håll än ett, men det var riktigt mysigt till trots höjda fingrar, utbrott och diverse andra obehgliga men ack så roliga situationer. Spelkvällar är nog ganska underskattat, man kommer allt för sällan med idéen, men det är fruktansvärt roligt när man väl sätter igång!

Blev en lång natt med en massa funderingar på en massa saker jag borde ha tänkt färdigt över. Men vad ska man göra när någon hoppar in i huvudet och vägrar ge sig av? Kunde jag skulle jag ha lyft ut allt redan för länge sedan men nur är ju det fysiskt omöjligt så jag får helt enkelt leva med det faktum att saker och ting kommer förbli som dom är i dagsläget, och att jag inte kan göra så mycket för att förändra det. Bara att le och fortsätta blicka framåt.

Var i stugan med lite uppskattnings gåvor till mamma och pappa två, eller vad man nu vill kalla det när man har två familjer. Slutade med att jag fick igen det jag spenderade när jag var på väg ut genom dörren, trots att jag kom för att visa att jag uppskattar all hjälp jag har fått. Så jag kan väl inte annat säga än att jag har världens bästa föräldrar även om vi inte alltid kommer överens till 100 procent, men det här med vått och torrt stämmer nog.

Nu ska jag bege mig, så ni får ha en trevlig lördag trots det gråa och trista vädret!