Hur riktigt tänkte den eller det som skapade dygnet på 24 timmar? För mig går dagarna som knappt ihop! Idag lämnade jag lägenheten kvart i sex imorse för att få kliva igenom dörren igen strax efter åtta på kvällen. Då bör tilläggas att jag har miljontals saker att göra innan jag ska ligga i sängen om ja... dryga timmen. Så du som skapde jorden, tiden och människorna: Hur riktigt tänkte du att vi skulle få ihop allt?

Det har allt som ofta börja slå mig nu att det inte är speciellt lång tid kvar innan jag är klar med min utbildning. Det slår mig då ytterligare att jag förmodligen kommer vara arbetslös inom en snar framtid eftersom jag, som det ser ut idag, inte är tillräckligt intresserad för att kunna jobba inom ramen för min utbildning. För många låter detta kanske häpnandsväckande, men då jag har arbetat under samma period som jag studerat med vård och omsorgsarbete börjar jag känna mig ganska mättad och sugen på att testa mina vingar på nya områden. Mina förhoppningar är naturligtvis att kunna använda mig av min utbildning längre fram i livet, men jag vill inte börja jobba på en arbetsplats där jag inom en snar framtid kommer att gå in i väggen eller liknande för att jag inte har det brinnande intresse som då jag startade plugga. Jag vill hitta tillbaka till det först för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt, när den tiden kommer.

Sedan har jag vetat redan sedan gymnasiet att det finns ett flertal andra saker som jag skulle vilja göra och bara för att jag har utbildat mig inom ett område under denna period vill jag inte känna mig låst och tvungen att ta ett jobb som jag förmodligen inte skulle bli bra på eftersom jag inte har något intresse av att göra det. För att jobba med människor anser jag att det krävs mer än en utbildning för att få bästa möjliga resultat, en passion, glöd och engagemang till en förändring. Visst kanske jag har det till en viss mån, men inte alls i samma utsträckning som för ett par år sedan.

Jag hade lovat mig själv att inte plugga vidare efter min examen och jag vet inte hur mycket energi jag har kvar till att göra det heller, men oavsett så är det ett bättre alternativ till att vara arbetslös. Ja.. Det går att spekulera fram och tillbaka, jag blir nog inge klokare av det ändå. Jag får försöka ta dagen lite som den kommer och hoppas på det bästa. Förhoppningarna idag är att få gå yrkesförarutbildningen eller maskinförarutbildningen då det för tillfället är det som lockar mig mest. Men då ska man ha varit arbetslös och arbetssökande en viss period, har jag inte helt fel så rör det sig om 90 dagar. Tre månader på bidrag för att sedan kunna söka till en utbildning jag redan nu vet att jag vill försöka mig på? Absurt om du frågar mig..

Hoppas ni har överseende för det hiskeligt långa inlägget idag, men det är tusen frågor och inga svar som rör sig i mitt huvud just nu. Finns det någon som vet mer än mig i detta ärende så kan ni gärna få upplysa mig, det kan nog sällan bli sämre av det iaf :) 

Ha en bra dag allesammans! Kram :)

Sitter på jobbet och önskar att jag hade fått stannat under täcket idag. Det var en sådan där morgon när man vaknar i tron om att just ha somnat. Sitter dock och ser ut över något som jag aldrig tidigare har sett den här tiden på morgonen, himlen är rosa/lila och helt fantastiskt fin. Det blev förvånansvärt ljust ute nu, bara sådär. Tänk vad lite tid kan göra, inte bara med himlen och med ljuset men även med oss. Sista året har gått så fruktansvärt fort att jag inte ens kan tro att jag på något vis har förändrats, men det börjar komma till mig mer och mer. På bara ett år har det hunnit hända mycket för såväl mig som för människor runt omkring mig. Har bara svårt att förstå hur ett år bara kan passera utan att man inte ens har hunnit reflektera över det. Men det kanske är den tiden i livet nu, då allt bara springer av farten..  :)

Kram på er!

Ser att det fortfarande är några underbaringar som hittar hit i hopp om en uppdatering, vilket jag erkänner är på tok för länge sedan nu. Har helt enkelt inte haft någon lust att skriva och heller ingenting att skriva om då de förändringar och händelserna som hunnit ske under denna tid inte är något jag skulle skriva om här. Jag kan iallafall meddela att jag lever och mår bra, bättre än på länge och att den tid jag har nu går åt till familj, vänner, skola och jobb. Jag går sista terminen i hopp om att bli färdig till efter nyår men i sanningens namn så vet jag med mig att jag kommer måsta fortsätta, om så kanske inom ett helt annat ämne. Jag vill så mycket och helst skulle jag ha gjort det igår. Ställer frågan med de som ifrågasätter hur jag orkar med allt jag gör, ibland känns det ganska obegripligt och påtagligt. Det är ganska jobbigt att försöka få ihop ett liv under dygnets alla tjugofyra timmar när det man vill och måste göra tar så mycket mer tid än så. Trots att jag är ångestfylld om vad som komma skall så känner jag ändå ett stygn av lättnad över det faktum att det mesta brukar ordna sig. Jag vill hoppas och tro att jag har ett helt liv att leva och att jag kommer hinna med allt och lite till, men jag vill heller inte glömma att leva idag, något jag tror många av oss glömmer bort. Oförutsägbara saker kan inträffa, vilket jag är fullt medveten om och vilket förmodligen är det som gör att jag ibland stressar mig igenom händelser i livet där jag kanske borde stanna upp. Ta vara på de ni älskar och ta inte för givet att de vet vad ni tycker och känner. Lev lite varje dag, i hopp om att morgondagen blir en bra dag, men i vetskapen om att den dag ni lämnar bakom er var det bästa ni kunde göra av de förutsättningarna ni hade då . Puss på er!