Åkte på gymmet idag i hopp om att åtminstone försöka komma i närheten av det jag gjorde i fredags. Jag hade tänkt jogga/powerwalka i intervaller men när jag väl satte igång och joggade så kunde jag inte sluta. Idag överträffade jag mig själv och körde på i dryga 4 kilometer vilket blev 40 minuter. Det känns helt fantastiskt och jag tror faktiskt att jag har hittat något jag tycker är roligt och som jag vill utveckla. Är super laddad på att till våren springa vårruset eller liknande bara för att ha något att jobba för. Det blir isåfall första gången i hela mitt liv eftersom alla former av gympalektioner innehållande löpning snarare gav mig och de jag har umgåtts med en chans att surra eller tramsa bort hela lektionen. Jag har liksom aldrig tagit motion på allvar förut.

 

Jag kan tänka mig att det kanske sticker i ögonen på vissa, eller att det finns folk som lessnar på att se mig klappa mig själv för bröstet när jag har klarat något jag tidigare inte visste att jag kunde, men då får det göra det. Jag har tagit ett beslut om att må bättre och få ett lättare liv såväl psykiskt som fysiskt och för mig innebär det drastiska förändringar när det kommer till just träning. Jag lägger upp mycket bilder på min älskade pulsklocka (som har varit/är det som peppat mig) och för mig är det helt enkelt ett sätt att motivera mig själv, och förhoppningsvis någon annan, att fortsätta kämpa. Att träna, röra på mig och utveckla det jag kan. För är det något det här har lärt mig så är det att alla kan, bara man vill. Så, från och med idag kör jag en liten deal med mig själv: att under en månads tid köra 100 situps sammanlagt per dag (man behöver inte köra alla på samma gång utan kan dela upp det), är ni på?