Min första dagbok började jag skriva redan jag gick i tredje klass. Jag har alltid haft ett behov av att skriva av mig och dokumentera saker jag går igenom. Jag hade en period då jag inte skrev alls, men den var kortvarig. Jag har även haft perioder där jag inte gjort så mycket annat än att skriva och läsa. Bloggen har för mig varit en portal att samla mina tankar och funderingar på. Idag har det även blivit ett forum för dokumentation över min resa. Det här är min dagbok, min receptbank och min träningsredovisning. Jag gör det för min egen skull, för att en dag kunna gå tillbaka och se på vad jag har gjort och vad jag i framtiden har åstadkommit. Jag kämpar hårt för att komma dit jag vill och det finns dagar jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet och då märks det även här. Det blir dock allt färre mellan gångerna vilket känns tacksamt. Jag vill se resultat och för att det ska synas måste man jobba, det är bara så det är. Att redovisa min träning på bloggen har för mig blivit lite av en utmaning. Det ger mig motivation att gå tillbaka och se, hur mycket jag har tränat, hur jag har tränat och vad jag har tränat. Jag vill utvecklas och för att kunna göra det väljer jag dokumentera så mycket som möjligt.

 

Jag hoppas ni tycker om det och kan finna någon form av motivation i det, för även om det är för min egen skull jag gör det har jag alltid haft som tanke att det förhoppningsvis kan ge någon av er en liten extra kick. Jag har själv varit den som suttit och svurit över andras framgånger, över andras lycka och välgång. Inte av illvilja, nej. Snarare av avundsjuka och sorg. Jag har velat själv men inte tagit mig för. Idag tar jag mig för. Idag jobbar jag för något jag vill, och jag älskar mig själv för det.

 

Det är det jag vill visa. Alla kan sålänge man vill. Inga ursäkter eller undantag, det bara är så.