Nej, nej, nej, nej, nej!

Gräsmattan som tidigare idag var så grön och fin är nu täckt av snö! Hur i hela fridens dagar är detta möjligt? Jag som har intalat mig själv att sommaren är påväg och att vi sett det sista av snön i det som tinar med solen. Icke sa nicke, vädergudarna vill annorlunda. Mamma kom inspringande idag och svor över att hon skrattat åt radioprataren från Stockholm hon hört på tidigare i veckan, som varit tvungen att ta fram vinterjackan igen. Hon som tyckte det var så ironiskt att hon satt ute på altanen och löste korsord och såg ut över en grönskande gräsmatta och blått härligt vatten. In kommer hon nu på kvällskvisten med en lite snöboll i handen: "Det var snötäcket som låg på din bilruta". 

Jag ska nog aldrig mer vara så optimistisk, jag gör det ju varje år. Varenda eviga gång intalar jag mig själv att det håller på att bli sommar och varje eviga år så hinner det snöa och hagla minst en gång innan solen, värmen och grönskan väljer att stanna. Det var den motivationen.. Inte för allt i världen har jag vidare lust att vara ute och motionera då jag lämnar spår efter mig på en snötäckt väg. Det kändes inte alltför lockande faktiskt. Jag tror jag gör det bäst om jag kryper ner i sängen och håller alla tummar och tår för att det vita ikväll bara varit synvilla (eller åtminstone att det har hunnit tina bort till imorgon). Godnatt med er allesammans!