Himmel och pannkaka..
Inte trodde jag det skulle finnas några läsare kvar här efter att bloggen stått still i drygt två veckor. Det är några tappra själar kvar ändå, hej på er! Kul att det finns någon som intresserar sig för vad som händer i min värld. Just för tillfället fyller jag dagarna med uppsats-skrivande, viss frustration då saker och ting inte går som jag vill men mestadels glädje och skratt. Våren är dessutom påväg vilket gör mig piggare och på bättre humör. Har varit ute och promenerat hela veckan nu och njutit av värmen av solens strålar. Försöker fortfarande motivera mig själv till iksu vilket går lite sisådär.. Det finns ingen som har några trevliga tips på hur man gör gymmandet lite roligare?
Som jag sa i mitt föregående inlägg så gruvade jag en aning för förra veckan. Var på något man kallar familjevecka, eller anhörigvecka på ett behandlingshem utanför Kramfors. I vilket syfte vet de som står mig nära och för er andra kan vi lämna det osagt. För att kort sammanfatta veckan så var det de absolut jobbigaste, mest påfrestande med ändå dem mest gynsamma fem dagar jag har spenderat i hela mitt liv. Jag har lärt känna mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt under så kort tid. Jag har lärt känna fantastiska människor, starka individer som har gett mig så mycket utan att ens vara medveten om det. Jag har fått kunskaper jag kan använda i mitt liv såväl privat som i mitt framtida yrke. Jag har fått se och höra om helt otroliga livsöden, sådana man trodde skulle ligga under marken för länge sedan har tagit sig upp på fötter igen och försöker. Det är det jag vill jobba med, det är det jag vill se, den där fantastiska styrkan och motivationen som jag vet att alla människor har inom sig om man bara letar fram den.
Det är först idag jag har börjat förstå vad jag faktiskt har varit med om och kunnat smälta det som varit, det jag har lärt mig och det jag måste jobba med. Fick lära mig under veckan som var att jag har ett fruktansvärt kontrollbehov vilket jag till viss del var medveten om, men att den var så stark trodde jag aldrig. Jag har alltid svaren, tror jag iallafall, och det är ganska fantastiskt att inse att folk runt omkring kan sköta sitt och även mitt om jag bara ger de chansen. Det blir rätt ändå och ibland även bättre. Så nu mina vänner är det dags för förändring, på fler än ett plan! :)
Som jag sa i mitt föregående inlägg så gruvade jag en aning för förra veckan. Var på något man kallar familjevecka, eller anhörigvecka på ett behandlingshem utanför Kramfors. I vilket syfte vet de som står mig nära och för er andra kan vi lämna det osagt. För att kort sammanfatta veckan så var det de absolut jobbigaste, mest påfrestande med ändå dem mest gynsamma fem dagar jag har spenderat i hela mitt liv. Jag har lärt känna mig själv på ett sätt jag inte trodde var möjligt under så kort tid. Jag har lärt känna fantastiska människor, starka individer som har gett mig så mycket utan att ens vara medveten om det. Jag har fått kunskaper jag kan använda i mitt liv såväl privat som i mitt framtida yrke. Jag har fått se och höra om helt otroliga livsöden, sådana man trodde skulle ligga under marken för länge sedan har tagit sig upp på fötter igen och försöker. Det är det jag vill jobba med, det är det jag vill se, den där fantastiska styrkan och motivationen som jag vet att alla människor har inom sig om man bara letar fram den.
Det är först idag jag har börjat förstå vad jag faktiskt har varit med om och kunnat smälta det som varit, det jag har lärt mig och det jag måste jobba med. Fick lära mig under veckan som var att jag har ett fruktansvärt kontrollbehov vilket jag till viss del var medveten om, men att den var så stark trodde jag aldrig. Jag har alltid svaren, tror jag iallafall, och det är ganska fantastiskt att inse att folk runt omkring kan sköta sitt och även mitt om jag bara ger de chansen. Det blir rätt ändå och ibland även bättre. Så nu mina vänner är det dags för förändring, på fler än ett plan! :)
Ha en fantastisk kväll allesammans :)
Kommentarer
Mossi
Skönt att du är tillbaka igen. Gymmandet blir väl lite kul om man skriver och följer utvecklingen av vikt och reps. Sedan är det ju alltid kul att träffa trevligt folk eller titta på en och annan snygging vilket man lättast gör via regelbunden träning på fasta dagar/tider. Att dessutom lindra ryggont mm gör ju sitt till. Egentligen är det ju mest kul efter träningen och för att få känna det så måste man ju först träna... Kram
Trackback
