Down memory lane
Jag sitter här, alldeles gråtfärdig av lycka. Förstå så mycket vi har hunnit under alla dessa år! Det går inte att undvika känslan av tillhörighet och värme när man tittar på alla gamla bilder. Herre min gud, så fort det har gått!
Är kanske inte så konstigt att man saknar en del?
Kommentarer
Jennie
heej gumman!
hur är det idag?
kram
Trackback