Det bränner om kinderna och jag har kommit fram till att mina promenader oftast får mig att inse saker. Som om luften gör mig renare i huvudet, klokare på något sätt. Det är mycket jag hinner tänka under tiden jag har är ute och går men det är lite som jag sedan kommer ihåg när det väl ska skrivas ner svart på vitt. Något jag däremot har haft som ett återkommande tema de senaste gångerna är hur könsroller och könsnormer påverkar hur vi är gentemot andra människor. Ibland får jag uppfattningen av att vissa människor, framförallt killar, blir skrämda av tjejer och kvinnor som jobbar för att bli så självständiga som möjligt. Jag tycker det känns som att  vissa ser något skrämmande i tjejer som står på egna ben och som försörjer sig själv. För faktum är nog att många forfarande lever med gamla traditionella normer om att mannen ska försörja kvinnan. Det finns nog gömt i många av oss, oavsett om vi är medveten om det eller inte. Allt fler tjejer vill studera och jobba för att bli något, bygga karriär och väljer kanske bort hus och barn till den dagen man har kommit dit man vill. Detta innebär ju sällan att man är mindre kvinna för det eller att man har sämre värderingar vad gäller familjeliv, man kanske bara vill känna att man har hunnit med de flesta andra drömmar och visioner man har innan man axlar den rollen.

Jag vill dock inte alls påstå att det ena utesluter det andra, det finns starka själar som klarar av att göra allt på samma gång och jag tror verkligen på er! Det är dock ingenting jag ser mig själv göra. Jag har så många planer och så mycket jag vill hinna göra innan jag sadlar om och bosätter mig någonstans med familj, om detta överhuvudtaget är något jag kommer göra. Det kan bara tiden utvisa!

Det jag ville komma fram till var iallafall att jag personligen ser en styrka i att hitta sig själv, och jag ser det som en bra egenskap att man jobbar för det man vill åt, oavsett om man är kvinna eller man. Att kunna stå för det man tycker och tänker har alltid varit sådant som jag värdesätter hos människor runt omkring mig och det har i dagsläget fått en helt annan innebörd för mig än vad det hade för bara ett par år sedan. Drömmar är till för att uppnås och då kan man nog falla i backen mer än en gång innan man har nått sitt mål, men man slutar sällan kämpa. Motgång föder framgång brukar jag säga.

Fortsätter jag nu förstår väl säkerligen inte ens jag vad tanken med hela inlägget var. Försökte nog bara få mina tankar att låta begripliga men jag tror bara det gjorde saken värre! Om ingen annan förstod innebörden får det bli lite av en egoboost till mig själv. En liten påminnelse om att var sak har sin tid.

En dusch och (förhoppningsvis) lite sömn den här natten så kanske man är människa imorgon igen, eller vad tror ni? Man kanske är ett hopplöst fall trots allt ;)

Godnatt med er!