Hujedamig som barnen var.. Ja, när man inget bättre för sig har då nynnar man på barnvisor. Det blir väl kanske så när verkligheten inte riktigt har hunnit ikapp en fast man omedvetet är rätt medveten om vad som ska ske. Svammel till tusen och kommer säkerligen få ångra hälften av det jag skriver ikväll, men jag måste. Är så mycket som rör sig i huvudet just nu. Får inte ens vara ifred under nätterna, i drömmarna. Allt och så mycket mer händer just där, på nätterna. Just där vars jag har absolut ingenting att säga till om. Där jag blir lika mycket som det gråa i dimman. Om det är för att jag dagligen går med en oro, besvikelse och irritation vet jag inte, det är fullt möjligt att drömmarna har med det att göra. Egentligen så är jag inte ett dugg orolig för framtiden, mår bra som jag har det nu och får det fortsätta så ett tag till kan väl inget gå fel? Egentligen undrar jag om man skapar problem som sedan innan inte finns. För att man omedvetet vill ha något annat att fundera över. I mitt fall känns det så. Kan inte förstå hur vissa människor tänker och det gör mig sjuk i kroppen. Jag är inte mig själv när jag funderar på så många under så kort tid. Hur vissa fungerar, varför människor gör som de gör, och inte gör. Varför man ljuger och sviker, går bakom ryggen och inte kan stå för det man säger. Det är mycket som knakar i huvudet på mig, och nu vet ni en bråkdel.

Det är så mycket jag hoppas, tror och vill. Jag vet inte om jag saknar dåtiden mer än vad jag längtar efter framtiden. Allt tar ut varandra och jag vet inte om jag helst av allt hade velat stanna upp här, här och nu. Men å andra sidan, nutiden får gärna fortsätta.. Jag vet nämligen, om jag får bestämma, att morgondagen ser ljusare ut.





Godnatt