Just det

Glömde väl säga att jag har bestämt mig i frågan kring utlandsförlagda studier, och jag måste göra mossi väldigt besviken då jag säger att jag har valt att inte fara. För det första kändes inte Indien överlag något för mig, och för det andra har jag inte råd att fara. Visserligen är det en chans för livet och förmodligen inget jag någonsin kommer bli erbjuden till igen men det kan inte hjälpas. Måste väl säga att maten i sig var minsta problemet, jag har levt på nyponsoppa och nudlar förr så svälta skulle jag aldrig göra. Men själva landet och faktum att det var såpass många som skulle dit fick mig på andra tankar. Hade känts roligare att fara bara vi som i början hade planer på det, utan A tyvärr! Men då det blir både tids och platsbrist får min chans gå förlorad denna gång. Vem vet, det kan ju hända att det kommer något positivt ur det hela? Försöker se så på saken, för att inte börja ifrågasätta mitt beslut om att stanna hemma i gråa tråkiga Umeå. Kan ju inte säga att jag kommer vara fånge här för alltid, eller fånge, det var väl att ta i. Kommer förmodligen ha en massa saker som håller mig tillbaka här då jag väl har gått ut och vid det laget lär jag säkerligen ha bent och böjt på alla olika möjligheter för att kunna stanna i stan, men jag har lovat mig själv att utforska Sverige och det kommer jag att hålla. Jag har en vision och vanligtvis brukar det gå som jag vill, till slut. Att utforska världen är inte heller något jag är skeptiskt till då jag kommer gå ut när jag är ung och i behov av erfarenhet. Har dock bitar av Sverige som mitt första mål, och vem vet? Efter det, då kan ju faktiskt allt hända! 

Jag ser ljust på framtiden :)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0