Idag blev dagen nästan ut och in, jag vaknade kvart i nio på morgonen efter att ha somnat sisådär..nyss. Hoppade  upp ur sängen och skyndade mig iväg till skolan där vi hade ett seminarium om barn. Det blev intressantare än vad jag hade trott, och viss frustration kunde man känna när det började diskuteras adoption och homoföräldrar. Personligen anser jag att det inte ska betyda något om man bor två män, två kvinnor eller som ett heteropar. Jag förstår till viss del hur andra resonerar då man antyder att det kan bli ett problem på samhällsnivå. Att barnet kan ha tendens att bli extra utsatt om man för det första är adopterad och kanske inte ser ut som alla andra, men att man också bor hos en familj med samkönade föräldrar. Jag är av den åsikten att om man inte själv har den attityden för man inte heller över den på sina barn, och att man istället för att fördöma och förtrycka söka kunskap och gemenskap hos dessa familjer. Om man är av åsikten att "barnet kan bli utstött" så finns det en risk att man också får den attityden och då är det klart att det kan bli ett samhällsproblem. Om inget homosexuellt par får chansen att adoptera kan man heller inte få en chans att bevisa motsatsen.

Efter jag hade varit på skolan bar det direkt av till inskolning igen. Fick träffa en annan assistent idag som var riktigt trevlig. Även hon pluggade på universitetet för att bli läkare, vilket jag beundrar då det för det första är en fruktansvärt lång utbildning, men att det i min mening också verkar väldigt påfrestande. Men hon tyckte det var roligt så det är ju bra iallfall. Fick lite knep och ideér om hur jag ska göra imorgon eftersom jag ska komma själv och jobba själv från sex på morgonen till två halv tre på eftermiddagen. Jag tror inte det kommer bli några problem för det kändes bra nu ikväll då jag fick testa saker jag inte förr hade gjort. Det gör dock lite ont i ögonen efter en natt utan sömn och en relativt påfrestande dag, och det gör det inte heller bättre att jag vet med mig själv att det kommer bli ännu en natt med dålig sömn. Men som en vän sa till mig igår, man får sova i graven.

Fick ett telefonsamtal om jobb på Coop och förfrågan om jag kunde börja redan nästa vecka, måndagen blir dock lite knepig då jag ska träffa ännu en brukare men jag hoppas det finns möjlighet att börja på tisdagen isf. med tanke på att jag faktiskt är ledig den dagen. Hon jag pratade med skulle ringa upp imorgon eftermiddag så jag ska prata med henne mer om tider då. Fick ett annat, lite mindre positivt samtal från min kära "plast" mamma idag också där hon berättade att hon och pappa är påväg till Södertälje och hennes pappa då hans njurar har slutat att fungera.. Det känns inte alls kul. Tänkte säga att det blev extra jobbigt med tanke på årstiden, men det vettefan om det stämmer. Det är mycket stress och stök just nu med allting annat, det är kanske sant, men att vara medveten om att man skulle kunna förlora en familjemedlem är aldrig lätt, oavsett vad det är för väder utanför dörren. Så jag blir ensam till jag vet inte hur länge. Det blir lite motsägelsefullt då jag säger att jag helst inte vill vara ensam, men ändå vill flytta hemifrån, men i detta stora hus känner jag mig en aningen obekväm då jag är alldeles själv. Men det har gått bra förr så det kommer nog funka alldeles utmärkt nu också!

Fick även ett efterlängtat sms idag "Hallå gumman! Sjävklart vill Agnes träffa dig!". Jag kan inte beskriva vilket glädje rus det gick igenom min kropp då jag läste det som stod. Jag har saknat ihjäl mig efter lill tösen och på lördag ska jag äntligen få mysa med henne. Det känns helt underbart. Då kan jag även skicka med Karro lite julklappar så slipper jag köra ut till Hössjö för att lämna dem senare då jag har en hel del annat att stå i. Yeey! Jag är så glad nu =)