Sitter och lyssnar på Britney Spears, tror det eller ej. Har aldrig varit mycket av fan till henne, men många av hennes nya har riktigt bra beat faktiskt. Ruggigt sköna låtar att lyssna på! Sedan att rubriken egentligen handlar om att det blir hockey imorgon och att om björklöven inte håller måttet nu så blir det en pappa variant av mig, och det vill nog ingen som har sett honom när han tittar på hockey vara med om men än en gång under en livstid. Lite väl känslogmässigt involverad i spelat skulle man kan uttrycka det.

Jobbade själv idag från klockan sex till tre, for sedan på skolan och hade redovisning/sem. om äldre och den intervju vi skulle ha med någon äldre. Det gick bra, tyvärr kändes det som att det blev en ganska dyster stämning när man pratar om det.. Kanske bara är jag som känner av det med tanke på att jag själv inte vill bli gammal, inte än. Vill vara ung, få leka av mig och göra saker som jag alltid har drömt om. Det känns som att tiden går så himla fort och snart sitter man där, pensionerad. Jag vill inte att tiden ska flyga förbi såfort att man knappt hinner med det själv. Jag vet inte om jag vill påstå att jag är rädd för döden, jag är nog bara rädd för ensamheten som många uppelever efter sin pension. Jag har det så bra nu, jag är omringad av helt underbara människor som jag trivs med och som jag förhoppningsvis kommer kunna umgås med resten av mitt liv. Jag är nöjd med min tillvaro och den insats jag gör för mig själv varenda dag jag kliver upp på morgonen, men det finns fortfarande saker som jag vill göra och som jag kommer göra den dagen jag är klar med min utbildning. Jag ska flytta till Göteborg oavsett vad folk tycker om den saken, jag ska dit, så är det bara. Jag ska dit och uppleva storstadslivet, jag ska dit och lära känna nya underbara människor och jag ska göra mitt liv så okomplicerat som möjligt. Den sista biten har jag förvisso redan börjat med, jag är påväg. Sedan att det händer saker runtomkring mig som kan vara jobbiga att hantera är en sak, för så kommer det förmodligen att vara livet ut. Jag ska bara lära mig att hantera situationerna på rätt sätt och se till att jag kommer upp på benen igen, så fort det bara är möjligt. Jag vet dock med mig att tankar och känslor är sådant man får leva med, för det är inget jag kan bearbeta mer än vad jag gör för tillfället. Att jag tänker och funderar mycket måste nog vara ärftligt, för jag har en far som är vaken hela nätter pga. att något har etsat sig fast i hans tankeverksamhet. Jag har, tack gode gud, faktiskt blivit mycket bättre på att försöka blockera bort sådant jag inte vinner något av att tänka på. Det handlar om onödiga saker och personer som inte gör någon inverkar på mitt liv mer än förstör och sårar samt sådana människor och situationer som inte är värd mig eller min tid och energi.

Från och med imorgon tar jag ett steg i taget, framåt, och fokuserar på de personer i mitt liv som är värd tid och energi. Det får bli mitt nyårslöfte, lite för tidigt men ändå. Nu ska jag sova, jobb imorgonbitti också!