Throwback thursday

Ibland är ord överflödiga, men jag måste ändå säga nåt. Det gör lite ont i mig när jag ser bilder på mig själv som visar hur långt jag har kommit. Missförstå mig inte, jag är glad, lycklig och stolt över det jag hittills har kunnat åstadkomma. MEN, jag är bedrövad över det faktum att jag aldrig själv har velat inse hur verkligheten har sett ut. Jag har alltid vetat att jag varit överviktig men har aldrig gjort det till något större problem (om man bortser från min bottensänkta självkänsla). Idag förstår jag problemet eftersom jag nu kan relatera till något. Jag har svårt att tro att någon faktiskt VILL leva överviktig, men jag vet att det är lättare att intala sig själv att man är ganska vacker och att man mår rätt så bra istället för att ta tag i problemet, för det krävs en del jobb och varför lämna en trygg plats (om än du i grunden inte mår bra i den) för en plats du inte vet något om?

Idag vet jag bättre. Du kommer aldrig kunna förändras om du inte är villig att kliva ur din trygghetszon. Då du kommer dit, påväg att riva murar du har byggt upp hela ditt liv, så fortsätt! Bakom dom finns en oändlighet av möjligheter!











Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0