Sitter och lyssnar på musik och det slår mig att jag behövde tid idag, tid att stanna upp. Det senaste året har gått så fruktansvärt fort och jag vet knappt vad jag har gjort. Förra valborgsmässoafton spenderade jag med samma människor som denna gång, bortsett från att en liten liten man på snart 7 månader ville dela kvällen med oss i lördags. Ett litet liv som inte fanns för ett år sedan, det är ofattbart. Jag kan inte släppa tanken på vad jag själv hunnit åstadkomma det här året, men det hinner inte ikapp. Dagarna bara springer förbi och jag hinner knappt blinka så är det en ny dag, en ny vecka och en ny månad. Största rädslan ligger nog i att jag inte vet vart jag kommer befinna mig om ytterligare ett år. Jag vill så gärna att det ska bli sommar då känslorna blir lättare att bära, då dagarna blir längre och då jag kan insupa frisk somrig luft långt in på nätterna. Nätterna är den tidpunkt då jag tänker som bäst, eller iallafall mest.. Det är ändock med rädsla och en konstig sorglig känsla jag ser på morgondagen, på framtiden. Hinner jag uppfatta allt jag är med om, hinner jag se allt jag vill se och uppleva det jag har drömt om? Jag är så rädd att missa något som är menat för mig. Ännu mer rädd att inom loppet på bara några månader måsta lämna det liv jag har byggt upp här. Finns det något annat där ute,  som skulle passa mig bättre?