Har nyligen kommit in långpromenad på drygt 1,5 timme och jag slutar aldrig förvånas över hur tjurig jag kan bli om jag ger mig fan på något. Bestämde mig för att köra intervaller i slutet och jobba upp flåset lite, vilket jag gjorde och såhär i efterhand är jag rätt stolt över mig själv! Jag brukar känna suget att bara löpa tills benen inte bär längre men då konditionen är långt ifrån bra så funkar inte det. Dessutom känns det ganska härligt i rygg och axlar då jag får för mig att öka tempot men det är sånt jag får tänka bort helt enkelt. Är dessutom övertygad att det blir bättre ju mer jag tränar så jag får härda ut med den tanken :)

Det känns förresten att våren är påväg, folket tinar nämligen fram vid ungefär samma tidpunkt varje år, då solen värmer marken långt in mot kvällen. Men det är fantastiskt härligt att kunna vara ute och gå vid åtta på kvällen och gå med solen i ögonen, man blir så jäkla glad! Sitter och myser till lite Bruce Springsteen och drömmer mig bort till tygskor, varma nätter, solnedgångar och de där kvällarna då man skrattar sig helt utmattad (inte för att jag behöver sommar för det). Det kommer bli en underbar sommar, det är jag övetygad om :)

"Ute krigar vintern emot våren, ute smälter snön från varje tak. Jag besöker våra ställen för att minnas, att flyttfåglarna kommer hem tillslut och jag ska gå tillbaka hit och vänta gång på gång. Jag sitter kvar och hatar sorgnsa slut, och den som skriver manus ska jag tvinga skriva om, jag skriver min sång. "

Bjuder på dessa även å deras vägnar - för att vi är så fruktansvärt fantastiska! ;)