Har alldeles just kommit innanför dörren, sisådär 7 timmar efter jag lämnade lägenheten. Där har vi en av anledningarna till varför jag hatar sjukhus, och framförallt akuten, den jävla väntan. Man tycker det är platsen där saker och ting ska gå undan men inte alls. Sedan blir man bara mer och mer irriterad ju fler gånger man hinner se samma sköterska passera utan att ta med sig någon från väntrummet. När man efter många och lite fler svordomar får komma in till en läkare får man vänta även där. Nu hade jag tur i oturen att jag fick en fruktansvärt bra läkare och det tackar jag gudarna för då jag fick ligga halvnaken i ett par timmar. Så ett snitt senare och olidlig jävla smärta har jag fått komma mig hem. Försöker intala mig själv att de gör nytta på sjukhus, men det är svårt då man kommer hem och fortfarande har ont och dessutom är sjukskriven i en vecka framåt (hejdå pengar..).

Min käre far fick dessutom hjälpa mig att smöra mack eländet idag då jag kommit mig från sjukan så hur jag ska lyckas göra mig någon mat är för mig ett mysterium. Att köra bil var heller ingen höjdare så jag har tur att min andra käre far (mammas karl) vill byta bil över helgen så jag slipper växla.

Dags att inviga soffan nu då, det lär väl bli min bästa vän i veckan..