Återigen sitter jag här och ödslar energi på helt fel saker. Jag hade lovat mig själv att sluta med det, men när jag får veta att saker jag säger vandrar som en blixt från mun till mun kan jag inte annat än att reagera. Speciellt då saker och ting jag har sagt blir förvridet och missförstått. Jag har mycket på hjärtat som jag mer än gärna hade delgett men jag har inte fått den chansen och vet ärligt talat inte om jag vill ha den. Jag har försökt att lägga saker och ting bakom mig av den simpla anledningen att jag vill ha energi kvar till annat. Hur kan någon på håll kräva mer energi än folk i min närvaro?

Jag säger ingenting om att folk skvallrar eller vad man nu vill kalla det, men när man blir svartmålad som en dålig människa mår jag bara dåligt. Jag trodde folk i min ålder hade vuxit till sig någorlunda vid det här laget. Jag förstår inte anledningen till att snacka bakom ryggen på folk och speciellt inte när man pratar illa om andra. Detta är en av de starkaste anledningarna till att jag har tagit avstånd till en del människor som betydde mer än mycket för bara ett år sedan.

Det beslut jag har tagit kan jag leva med, men jag har inte krävt att någon annan ska behöva gå samma väg som mig. Alla människor har egen rätt att bestämma vad man vill göra av sitt liv och när, och jag har inte tvingat någon att fatta samma beslut som jag har gjort. Att jag skulle vara avundsjuk eller må dåligt har inte det minsta med det faktum att vi inte pratar med varandra att göra. Istället för att dra förhastade slutsatser om mig och om vad jag kan ha sagt, kom till mig och fråga istället.

Jag delgav mycket av mitt liv och mina tankar till dig i tron om att vi alltid skulle umgås, men nu är det inte så. Du och jag delade värderingar och åsikter som jag inte delat med många andra och det är jag glad för. Jag är glad att jag kunde dela visioner och drömmar med en person jag tyckte bra om, men du försvann. I slutet kände jag inte igen dig och om det var för att du förändrades eller för att jag tidigare inte velat se det jag såg då, det vet jag inte.

Visst har jag förändrats i och med allt som har hänt bara det senaste året, men jag har under inga omständigheter blivit en sämre människa. Jag är däremot inte felfri, det kommer jag aldrig att bli och det står jag för. Folk gör misstag och jag vill tro att man lär sig något av det. Jag hade önskat att saker och ting var annorlunda, men nu ser situationen ut såhär och jag kan inte göra annat än att lyfta fram vikten av att prata med vederbörande om man undrar över något. Är det något jag har lärt mig är det att aldrig anta saker och ting och fundera ut egna svar på de frågor man ställer sig. Det blir missvisande för alla inblandande.