När tankarna helt enkelt inte får plats..

Det var så mycket jag ville och skulle men nu har jag tappat lusten. Känner återigen hur jag gör mig beroende av något jag tidigare inte behövde. Jag blir lika arg på mig själv varenda gång det händer eftersom jag vet att det kommer stå mig dyrt i slutändan. Orken försvinner efter ett tag och jag vill inte att det ska gå ut över någon annan men det är oundvikligt. Men får man ingen respons kanske det är lika bra att ge upp?

 Jag brukar vara den som säger att pengar inte är allt, men nog fan gör det mycket. Har suttit flera gånger och tittat på bostadsrätter med F och för mig känns något sådant fruktansvärt långt bort. Även om det skulle underlätta för tillfället så vet jag att pengar inte kan köpa lycka, men det är inte det jag är i behov av. Jag har mina vänner och min familj som ger mig något pengar aldrig kommer kunna stå för. Men still.. Det hade varit skönt med obegränsade summor på kontot. Många skulle förmodligen sluta jobba men det vill inte jag, jag trivs med det jag gör och tror stenhårt på att arbetet skulle bli både bättre och roligare om man gjorde det av gediget engamenang. Om man verkligen VILLE göra det man gjorde utan några krav på att tjäna en viss summa varje månad för att överhuvudtaget överleva månaden. Snacka om att bli årets anställda!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0