Sitter hemma nu och väntar på att pastan ska koka färdigt så jag får något i magen innan jag fortsätter dagen i den dimma som omsluter mitt huvud. Kände att det var lönlöst att sitta på en föreläsning om något jag för det första vet en del om redan men som det andra inte fyller sin funktion i och med att jag trots mitt vakna tillstånd befinner mig i något av en vaken sömn. Jag hör vad folk säger men har svårt att greppa orden. Är dock stolt över mig själv att jag tog mig dit överhuvudtaget, min självdisciplin är nämligen inte den bästa alla gånger.

Jag fick vara med två fina människor och har bra grupptider, som inte krockar med någon resa som förhoppningsvis är planerad. Får se om jag har orken att hålla ögonen öppna efter maten, då far jag en snabb visit ner på stan och sedan tror jag att jag ska fara till mamma och krypa ihop med henne i sängen. Jag vet inte om jag vill se varken henne eller T i deras, sedan igår, förvridna och upprivna vardag. Men idag är väl lika bra som vilket annan dag. Jag tänker inte stå på sidan av och titta på den här gången.