Många omkring mig har en tendens att ge upp saker och ting på tok för tidigt. Ibland vill jag påstå att man gett upp innan man överhuvudtaget ens har försökt. Jag ska inte vara självgod nu, för jag har gjort på exakt samma sätt ett flertal gånger. Men vad händer då egentligen? Är det inte bättre att faktiskt försöka och kanske misslyckas för att sedan veta om att man inte klarar det och gå vidare, istället för att gräma sig över om man kan eller inte och bara ta för givet att det är lönlöst att ens försöka. Jag vill påstå att jag har blivi betydligt mycket bättre på att ta för mig och försöka med sådant jag tidigare har varit rädd för att misslyckas med. Se bara på mig idag. Jag pluggar fortfarande (trots oändligt många tankar om att hoppa av), jag bor ensam och trivs med den tillvaro jag har byggt upp (trots att det var ett rent helvete i början), jag har en hel drös med underbara vänner (som inte funnits här idag om man inte tagit den där första chansen). Det jag menar är att man aldrig kan lyckas om man inte tillåter sig att ens försöka. Så det får bli budskapet för idag, ge inte upp förrän ni har testat!


Just know that you're not in this thing alone
There's always a place in me you can call home
Whenever you feel like we're growing apart
Let's just go back, back, back, back, back to the start

Anything that's worth having
Is sure enough worth fighting for
Quitting's out of the question
When it gets tough gotta fight some more