Det gav något ändå..

Har nu läst mina tre kapitel i en bok jag inte har förstått mig på för fem öre. Sista kapitlet var det enda jag något så när kunde utläsa något från och som faktiskt var intressant. Det handlade om ett projekt i Sundsvall där man engagerar utvecklingsstörda i teater för att förena individuell och personlig utveckling med sysselsättning. Detta har visat sig ge blandade känslor hos omgivningen, personligen satt jag med tårar i ögonen då projektledare och andra verksamhets anställda beskrev situationen för dessa hängivna människorna. Det framställdes även recensioner från tidningar och jag sitter fortfarande med ett leende på läpparna när dessa underbara personer får den uppmärksamhet de är värd. Man har länge behandlat utvecklingsstörda kollektivt och sällan sett de som personer med egna färdigheter. År 1998 var detta nytänk, idag finns det en rad olika projekt som syftar till att arbeta med människor med utvecklingsstörningar. Det gör mig varm i hjärtat att veta att det finns engagerade människor som vill göra livet en aning lättare för dessa redan utsatta individer. Jag fick just tillbaka det hopp jag tappat, det jag gör är inte förgäves :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0