Jag vet inte vad det är men när man jobbar natt och har hela dagarna till godo känns det som att man helt plötsligt har alldeles för mycket tid att fördriva. Jag har suttit i soffan mer dom senaste tre dagarna än vad jag har gjort på många många veckor. Det gör ju inte saken lättare att vädret har varit urkasst. Men idag har jag uträttat en del ärenden och förhoppningsvis får jag omtapetserat om sisådär två månader..... suck. Har suttit nu hela sommaren i tron om att det ska gå undan och när jag får tag i någon snäsig jävel på kontoret skickar hon mig vidare till en något trevligare kvinna som förklarar att utomhus målningen går före fram till slutet på September. Så jag får glatt vänta till i Oktober innan jag får något gjort här. Men å andra sidan har ju redan väntat i tre månader och lite till, så vad är då ytterligare två månader..?

Himlen har äntligen spruckit upp en aning så jag hade tänkt ta mig en promenad eftersom det inte blev något gym imorse. Jajjemen mina damer, kortet är återfunnet! Så nu finns det inga som helst ursäkter, från och med nästa vecka blir det allvar! :)