Ska väl börja med att gnälla lite fint på min satans bil som inte vill fungera som den ska. Hinner bara lasta av kälken och binda fast skotern för att sedan fara igen, trodde vi ja. Bilen vill inte starta och inget fel kan vi hitta. Efter en rad frustrations utbrott startar bilen precis som vanligt. Kommer bara till gården där jag ska släppa av J och får genast samma problem, bilen startar inte. Likadant här startar bilen en stund senare utan större problem. Må väl säga att vi hade turen som tog oss hela vägen hem till stan utan problem, för i övrigt har den gått felfritt. Tycker bara det är synd på en fult fungerande bil att det ska jävlas, men det är väl förvisso ingen nyhet när det kommer till saker som går i min ägo. Alltid är det något.

Vägen hem var som den alltid brukar vara när vi åker bil tillsammans,  jag och j, avslappnad. Vi hann med en massa tysta mil, en massa hysteriska mil och en hel del mil av sådant man bara måste få ur sig innan man öppnar dörren till verkligheten igen. Det är mycket som i dagsläget stör mig och av min käre vän att döma så har det nog visat sig mer eller mindre. Det är många människor jag inte kan förstå mig på, men det är väl livet det också antar jag? Skönt var det iallafall, att få ventilera allt som ligger och trycker och pustar efter luft. Trodde aldrig jag skulle tordas säga mycket av det jag sagt högt, har som inte riktigt velat inse det själv tror jag. Det är bara att trögla sig igenom ytterligare dagar så borde saker och ting lösa sig, med lite tid och tur hoppas jag på det.

Har en hel del bilder från fjälls, en del fruktansvärt fina och en del mindre smickrande. Har haft en toppenvecka och tackar vädergudarna för att vi kunnat vara ute varje dag utan att frysa ihjäl. Tackar sällskapet som tillåtit min närvaro och för att vi, som alltid, har det fruktansvärt roligt ihop! Bilderna kommer inom kort då jag för närvarande inte är hemma än. Ha en trevlig kväll allesammans! :)