När en lång dag blir övermäktig

Jag vet inte vart jag ska börja, om jag överhuvudtaget orkar. Idag var jag så nära bristningsgränsen av vad en människa kan klara av att tårarna var väldigt nära. Vet inte om det faktum att saker och ting slog mig i måndags, att verkligheten hann ikapp på riktigt. Efter det har allt känts jobbigare än vad det borde. Har försökt intala mig själv att jag inte har rätt att känna som jag gör, men kan inte komma ifrån den tyngd som hela tiden påminner mig att något faktiskt har hänt. Överväger starkt att börja skriva dagbok igen för att slippa släta över vad jag egentligen tycker och tänker, vad jag känner eller inte och vad som gör att jag mår som jag gör ibland, trots att det egentligen inte är någon hemlighet. Har sagt så många gånger att man inte bör älta det förflutna eller det som man i dagsläget inte kan förändra, men det är lättare sagt än gjort och många gånger lever jag inte som jag lär. Är ju allt annat än en dyster människa och vill inte att folk ska missförstå mig som en, men ibland kan jag känna att vissa dagar är sämre dagar. Idag är en sån dag. Imorgon är en ny dag, en bra dag.



I always hold a place for you in my heart



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0