Kom inte hit, det är försent.

Satt och funderade efter en väldigt konstig dag. Har egentligen inte hänt mer än det gör alla andra dagar, men jag var ute och gick i över 1,5 timme innan jag gjorde middag. Började fundera över hur saker och ting ser ut idag, och hur annorlunda det var för bara ett år sedan. Många av de jag ville kalla bästa vänner umgås jag inte längre med, till viss del fanns det väldigt rimliga anledningar till varför det bev som det blev, men vissa kan man faktiskt sakna. Det är många gånger man har velat slå ett nummer på telefonen som man inte längre kommer ihåg utantill, men å andra sidan har det väl gett en hel del positivt med sig. Jag kan ju inte säga att jag ångrar något, men det visst ser man tillbaka. Att gå omkring och älta saker som man i dagsläget inte kan göra något åt är bara slöseri med tid och energi, och det är något jag hellre ödslar på mig själv och något jag vill uppnå.

Konstigt egentligen, att man efter så länge tittar tillbaka utan att titta framåt. Men ibland är det faktiskt svårt, ibland vill man som min vän J sa för någon dag sedan, vara tre år och krama om mamma och sedan kunde allt vara bra igen. På den tiden då störtsa problemet man hade var hur man skulle klä dockan eller vart den överhuvudtaget hade tagit vägen. Idag är nog tiden min största bov, även om jag försöker vara mån om mina dagar och verkligen fylla de med saker som betyder något så försvinner de så himla fort. Det var ett helt år sedan jag började på Universitetet, hallå?! Vart tar tiden vägen? Det känns precis som att den bara flyger förbi utan att man hinner spara ett enda intryck. Eller.. Det var kanske att ta i, jag har hunnit ganska mycket. Har haft en mycket trevlig och mysig sommar, kommit min mor mycket närmare vilket betyder fruktansvärt mycket för mig, och jag har kanske världens bästa vänner. Vissa ser man dagligen, medans vissa finns där oavsett om man ser varandra eller inte. Jag ska nog inte klaga, egentligen..





When I'm gone, who are you to mourne?
No don't touch me when I'm lying in my coffin.
Don't stand there crying as you're watching.
Don't put no flowers by my final bed.

Don't bring flowers after I'm dead.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0