Det blev en promenad ändå, och en relativt lång också! Det känns riktigt bra att kunna fokusera på mina trötta ben istället för mina tunga ögonlock. Funderade lite när jag var ute och gick då jag passerade en ung kille påväg över cykelbron, totalt väck. Vet inte vad han hade tagit eller druckit men jag fick en klump i magen då han vinglade fram och envist försökte hålla blicken på sina fötter. Kunde inte låta bli att bli skrämd heller, kanske inte för att bli överfallen eller liknande, men för hans skull, för hans föräldrar och alla runt omkring honom. Ett litet steg för nära kanten på bron och han skulle kunna göra sig riktigt illa, ett oförsiktigt och klumpigt vinglande ut i vägen och han skulle kunna råka illa även där. Vet inte om det har att göra med hur involverad jag är i just dessa frågor, men jag kan inte mer än ifrågasätta vart han har sina föräldrar eller sina vänner. Jag vet att man som föräldrar inte springer efter sina barn under tonåren, men i vissa fall kan man nästan tycka att det är nödvändigt. Klockan var liksom inte mer än halv nio, på en torsdag?

Nu är det natt, kram på er!