Jag tror på fullaste allvar att min syn har försämrats sedan jag sist köpte min glasögon. Känns inte bra överhuvudtaget då jag har chans att även utveckla brytningsfel. Det är väl inte livshotande med tanke på att jag alltid har glasögon ändå, men det känns inte trevligt alls eftersom jag förut har kunnat se tv åtminstone, utan att behöva ett par extra ögon. Nu när jag ligger i soffan har jag närmare till tvn men ser ändå sämre. Jag tror det är dags för ytterligare en synundersökning. Är nämligen i stort behov av nya glasögon igen såg jag nu, trodde de var skitiga men det visar sig att de är fruktansvärt repiga och det stör mig bara. Det är ju visserligen självförvållat med tanke på vart och hur jag lägger mina glasögon. Hade planer på att göra en linsundersökning för att kunna ha linser när jag är ute på helgerna, men den undersökningen kostade ju mer än vad mina glasögon är värd tammefan! Hade värsta planerna på ny ögonfärg och fräcka brillor, men som det ser ut idag får jag gå med mina repiga och tråkiga bågar ett tag till..

Fick prata en stund med syster yster ikväll och jag känner mig alldeles varm inombords. Min lilla hjärta är påväg hem, hon ska flytta tillbaka nu i Oktober och till en alldeles egen lägenhet. Jag blir glad i själen och riktigt stolt över hur långt hon har kommit under den tid hon har varit borta. Det känns skönt att hon har vuxit och mognat under de två år hon inte har bott hemma, det blir trevligare att umgås utan att diskutera och bråka. Visst har hon steg kvar att ta innan hon har kommit in i vuxenvärlden, men hon är påväg och det är allt jag kan begära! Får tårar i ögonen då jag tittar tillbaka på hur livet för oss alla såg ut för två år sedan. Det visar att alla kan bara man vill och trots att hon är min lillasyster så är hon en stark förebild för mig genom att ha visat den styrka hon har haft. Det känns skönt att saker och ting börjar falla på plats igen, det är väl kanske på tiden för det? :)