Idag har varit en trög dag, och jobbig. Har nog inte velat tro att detta skulle slå så hårt på mig men det har det gjort. Fick ett smärre utbrott på min mor idag pga ett litet missförstånd. Grät så det var svårt att sluta, och definitivt inte av den anledning jag ville tro från första början, att jag var arg. Jag är nog mest chockad, och ledsen. Ja, arg är jag ju också, men inte på min mor då hon inte har en endaste del i allt vad cancer kan heta. Känns lite bättre nu när jag har haft mamma och Thomas här på middag, trots att det inte blev ett alltför långt besök då Hampe ligger hemma själv. Känner fortfarande att tårarna tränger bakom ögonlocken trots att jag grät som ett barn bara för några timmar sedan. Det blev en såndär dag där man helst av allt vill lägga sig under täcket och inte göra så mycket mer. Men jag vet med mig själv att jag inte kommer kunna somna, så det är lönlöst.

Det gör inte saken bättre att jag sitter och lyssnar på ballader som får en att vilja sluta ut hjärtat ur kroppen. Vissa dagar är det nog tänkt att man ska må såhär, och jag tror ändå att det kommer komma en dag då man kan använda sina dåliga dagar till något bra. Det är bara typiskt att jag ska måsta ha mina dåliga dagar så ofta nuföritden, jag gillar det inte. Jag tycker bättre om min roliga och trevliga sida, jag tycker bättre om när jag är den person som jag vill att folk ska tro att jag är. Nej, nu ska jag smälta min mat, dricka upp mitt te och sedan försöka ta mig ut på en promenad, om jag orkar dvs. För tillfället känns mina tända ljus och tvn mycket mer lockande.


Ha en trevlig kväll allesammans!