Tack M för ditt stöd idag och för att du valde att följa med. Jag fick bekräftat att det betydde mycket och det känns bra att ha visat sitt deltagande. Det är dock alltid tungt att försöka gå tillbaka ut till ´verkligheten´ efter en begravning då man oftast är känslomässigt skör och oavsett anledning till varför man är där så blir man berörd på ett eller annat sätt. Döden blir oundviklig men det känns ändå bra att man på något sätt kan avsluta på ett sådant vackert sätt. Trots att jag förhoppningsvis har ett långt liv framför mig kan jag inte undgå att tänka på den dagen då jag själv kommer vara skälet till att folk kommer, och vilka dessa människor kommer att vara. Förhoppningsvis har man kvar personerna som i dagsläget betyder mer än livet själv, och kan jag få behålla den tanken känns döden ändå inte så skrämmande..

"Med minnena lever du vidare ibland oss".