Vet inte om det är nödvändigt att gå ända in i detalj med den rubrik jag just gett. Jag är mörbultad. Jag tror varenda muskel i hela min kropp fick jobba igår. Jag och Johanna hade planer på att fara till Vännäs för att se big jump och köra skoter dit, men vi kom inte riktigt så långt. Efter tre fastkörningar, lite hysteriska utbrott och en fikapaus var vi framme i Vännäs. Vi kom dock fram i samma minut som det stängde ner vilket resulterade i att vi naturligtvis missade alltihop. Vi hittade heller ingen led i Vännäs vilket i sin tur ledde till att vi körde in i centrala och gav upp när vi nådde parkeringen på hammarskolan. Polisen som kom körandes i bilen stannade naturligtvis och ifrågasatte varför vi stod där, och hur vi egentligen kommit oss dit. Tur är väl då att vi kan charma lite, och att polismannen enligt sig själv var på bra humör så vi slapp böter. Efter många om och men fick vi skjuts hem till campingen igen av Johannas pappa. Det blev inte många knop igårkväll och det blir än mindre denna. Jag har så ont att jag inte ens kan beskriva det i ord, men jag har haft otroligt roligt och mysigt trots min stackars kropp. Vi har ju faktiskt skrattat mer än vi gråtit! Har alltid roligt med denna familj, det är så enkelt att vara sig själv och tillåtas skratta. Jag ser fram emot fjällen nu, måste bara lösa några problem på vägen, men det ska gå det har jag lovat mig själv!

Nu ska jag se om jag orkar göra lite av mitt skolarbete som hänger över mig, suck..