Som jag sa innan så skulle jag och handla på MAXI med min brukare, och det gjorde vi. Det oväntade kom när jag stod för att scanna in mjölken på den där blipp-maskinen man kan använda via kortet. Jag vänder mig om och ser ett fruktansvärt bekant ansikte, och ett än mindre bekant och ändå hoppade hjärtat upp i halsen. Där stod en jag inte sett på precis ett år, med en liten pojke hon fick i somras. Vet inte om jag tycker det känns bra eller jobbigt eftersom den där känslan av att man har missat så mycket kommer krypandes tillbaka.. Naturligtvis gick jag därifrån med ett leende på läpparna, men även med gråten i halsen. Tänk att en så stor del av ens liv kan försvinna med vinden, bara sådär. Huvudsaken är att ni har det bra, då är jag nöjd. Att sakna lillstumpan, som nu blivit storasyster, kommer jag att göra resten av mitt liv. I mina ögon kommer hon alltid vara en liten ögonsten. Hualigen, nu blev jag alldeles för sentimental för mitt eget bästa..