I died by you

Lustigt ändå, hur fort saker och ting kan ändras. På bara några minuter började stora tjocka snöflingor att falla utanför fönstret. Syftar väl kanske inte främst på väderomslag, men det är ett levande bevis på att vissa saker inte är sig likt från en stund till en annan. Förstår egentligen inte vart min ångest kommer ifrån, anser inte att jag har gjort något jag borde ångra. Det kanske är just det, jag har inte gjort något överhuvudtaget. Jag har inte sagt vad jag tycker och vad jag vill, och jag får gå med det osagt till den dagen jag dör. Jag tänker inte låta någon som redan har förstört det lilla som fanns kvar att spotta mig mer i ansiktet. Jag har lite egenvärde kvar och tänker fortsätta behålla det. Det finns mycket jag skulle vilja säga men vet med mig att det kommer göra mig större skada än nytta och håller det istället för mig själv. Har även mycket frågor jag skulle vilja ställa men jag vet inte om jag är beredd på att höra svaren. Skulle kunna skriva mycket här som ingen överhuvudtaget skulle förstå egentligen, men det är nog lika bra. Är svårt att öppna sig då det enda som hör till är svek och lögner. Jag satt och tänkte en dag, att allt man säger och gör kommer förfölja en livet ut, och att man ska vara förstiktig med vem man säger och gör saker till/med. Idag får jag ångra mycket av det jag har gjort de senaste åren, folk jag har litat på som uppenbarligen inte har tagit det som en komplimang utan måste istället ta det enda som jag har haft svårt med och slänga bort det som om det vore värt absolut ingeting.

Skulle vara skönt att kunna spola fram tiden till en dag då man har fått svar på livets, i nuläget, stora frågor. Det kommer förmodligen vara helt omöjligt med tanke på att problem och frågor dyker upp vart än i livet du står. Det man ser som jobbigt idag kanske blir till något skrattretande längre fram i tiden, men låt mig då komma dit, till den dagen då jag kan se tillbaka på allt detta som något som gjort mig starkare och mer erfaren som människa. För tillfället känns det som att denna dag är alldeles för långt borta och den personen jag hade velat prata med detta om finns inte längre tillgänlig i mitt liv. Det är orättvist egentligen, att man bygger upp något stort med en annan människa och att man en dag ska vakna upp och inse att allt var en lögn och att ingenting man har sagt eller gjort har varit av större betydelse. Folk försvinner, går bort och dör och i slutändan finns det ingen annan på denna jord man kan lita på än sig själv. Det är nog där man måste börja, tilliten till sig själv måste vara den starkaste kraften av dem alla för att man ska kunna gå igenom allt utan att själv försvinna eller gå under.

Det blev ett mystiskt men för mig ett ganska givande inlägg. Freek-show skulle vissa kalla det, jag kallar det kärlek.


Kommentarer
mossi

satt just och srev ett långt blogginlägg till dig, men råkade trycka på något så allt försvann... Ja, ja. så kan det gå. Det handlade i all fall om TILLIT i förhållande till att lita på någon. Det kan man fundera över. Vänd på ordet tillit och det blir fortfarande samma. Tillit är något man själv står för. Att lita på någon är allstå en förmåga man själv måste besitta genom att kunna känna tillit. Det är således inte någon som den andra parten skall bevisa på något sätt. Man kan aldrig bevisa att man går att lita på utan man kan bara bevisa att man inte går att lita på. Därför är det inget man kan begära av någon annan - man får jobba med sig själv och lära sig att känna tillit. Inget varar heller för evigt - allt har sin tid och man får ta med sig det positiva och goda. Det är grunden och plattformen för det som komma skall. Nu är det sovdags för oss! Kram kram kram!!!

2008-11-24 @ 01:53:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0