Vet inte riktigt varför jag skriver, har egentligen ingenting att skriva. Eller så är det inte heller, har mycket jag vill skriva men kanske inte här. Jag har alltid haft en önskan att saker och ting kunde vara en aningen lättare än vad de är. I dagsläget skulle detta vara min enda önskan. Att gå med en klump i magen och tårar i ögonen ständigt är inte det liv jag vill leva i. Jag vill inte vakna upp lika kallsvettig som jag somnade, jag vill inte tänka det jag känner och framförallt så vill jag finna det jag söker. Jag vill hitta tillbaka till mig själv, och för folk som inte förstår det konceptet är det ganska enkelt. Jag har tappat mig själv någonstans på vägen och jag vill bli den jag en gång var. Jag vill bli den jag en gång var: en stark, impulsiv och positiv person. Möjligtvis en aningen klokare och mognare, men ändock vara stolt över den jag är. Jag ska hitta tillbaka för min egen skull.

Jag fick ett samtal av Annelie idag som räddade min dag. Mina kära vänner i norge kommer hem snart. Jag kan inte beskriva i ord hur lättad jag känner mig. Det finns inget som kan uttrycka den lycka som befinner sig inombords för tillfället. Jag kan nog inte tala om för er tillräckligt ofta hur mycket ni betyder för mig. Att en vänskap skulle kunna betyda så mycket på så kort tid kunde jag aldrig ana. Tack!



 

You can always try to..