Tog mig i kragen och ringde min vän idag, och se på tusan. Det var inte mer än att vi pratade ut och sågs ikväll, det var skönt. Jag orkar inte gå runt och undra, vara arg och irriterad,  och framförallt inte när vi två har gått igenom såpass mkt tillsammans. Så nu var allt ur världen. Så vi pratade om missöden och sånt man helst inte vill vara med om, och försökte, men misslyckades, att slinga mitt hår. Det är då förbannat att man ska vara rödhårig. Det går fan aldrig som man vill. Jag vill ha ljusa slingor, men det är ett jävla helvete att försöka sig på det för innan jag är blond så är sommaren slut och då färgar jag det mörkt igen. Man kanske ska ge fan i det överhuvudtaget?

Jag tänker på er där nere. Jag vet att det är jobbigt och jag har gått med tårar i ögonen sedan jag fick höra. Det svider i mitt hjärta när man ser sina medmänniskor ledsna och så chockade. Det är inte alls trevligt, på något sätt. Men jag hoppas han får somna in med er vid sidan av, och veta att han var älskad. För det var han, av fler än mig. Det är en färgstark person med många åsikter, och goda sidor. Jag hoppas han får det bra där uppe, bland alla mina andra stjärnor.