Hade lovat bilder från gbg resan, men de kommer senare eftersom det inte finns några på denna dator. Har just möblerat om lite i mitt rum, kopplat in datorn och fått lite (!!) ordning. Med det menar jag att det egentligen fortfarande ser ut som ett smärre kaos här, och att jag för tillfället inte ens har en säng att sova på eftersom den är full med saker. Men det ska jag nog kunna ordna också. Ska bara försöka få tummen ur, igen, och stöka bort så jag kan he på nytvättade sängkläder och lägga mig och sova. Vi får väl se hur långt bort det blir. Ser inte riktigt ljust ut än på ett tag men. Har funderat på att motiv måla lite av min långvägg, men jag vet dock inte vad. Någon som har förslag på ett motiv som är snyggt att sätta på en ljus bakgrund? Jag vet dock inte hur jag ska klara av att måla den, men jag kanske får utnyttja min kära vän Jonna om hon är hemma och har tid. Vi får väl se, detta lär ju ändå inte ske under min första livstid så det är inget jag stressar över heller.

Ska ner på stan imorgon och sätta dit mina försvunna naglar. Det ser icket snyggt ut med fem korta och fem långa naglar. Efter det ska jag försöka hitta några klädkrokar eller klädhängare som jag kan sätta upp på väggen och få bort lite väskor och skit från golvet. Måste rensa bort ännu mer, och ett ännu värre helvete, min garderob ska rensas också. Ouff... Det kommer ta några timmar kan jag ju lova. Den går för närvarande inte ens att stänga, plus att jag har en hel hög med kassar utanför som jag måste rensa också. Kan ju inte säga att humöret för detta var speciellt högt och positivt, men det är sånt man får sysselsätta sig med när man vill tänka på annat. Sålänge jag har saker att göra går det bra, men som med allting annat som stressar en och gör en förvirrad, såfort man sätter sig ned igen så kommer det ikapp. Jag önskar att vissa saker bara blockerades automatiskt, och inte fanns där överhuvudtaget. Livet skulle kunna bli mycket lättare på det sättet. Men nu går ju inte det, så det är bara att trägla sig igenom allt som är jobbigt och komma på fötter igen. Det är ju inte direkt första gången sånt här händer, så det är bara att bita sig i läppen, sluta tänka och fortsätta vandra. Detta är i och för sig lättare sagt än gjort...