Vissa läkare ska ju under inga omständigheter vara läkare. Jag var på vårdcentralen idag, och gubben som skulle undersöka min hals hade inte den blekaste aning om vad fan han höll på med. Han glömde att känna på min hals, han tog halsprov med fel stickor, och han var allmänt förvirrad. Plus att han luktade jävligt dåligt. Och innan jag fick gå igenom denna pärs, att överhuvudtaget behöva sitta i samma rum som denna stinkbomb, var jag tvungen att vänta på den satans gubben, i 30 minuter. Varför ska man gå från väntrummet, till undersökningsrummet, om man ändå ska sitta där inne och vänta också? Är det då inte lika bra att man får sitta i väntrummet, där man åtminstone har saker att titta på och titta i, istället för att få sitta på en hård stol inne i ett otäckt och litet rum? Jag förstår mig inte på vården, och främst inte läkarna på vårdcentralen. De måste ju ha fått sin läkarexamen genom flingpaketet eller något.

Nåja, det märks att jag är sjuk och lättretlig. Klagar på det mesta, men detta störde mig mer än något annat. Det kan iofs bero på att jag stör mig på andra saker runt omkring mig just nu, och att allt känns som en enda stor soppa. Jag vill inte hem, men samtidigt skulle jag ge vad som helst för att få fara hem. Det låter ologiskt, jag vet. Men med allt som pågår hemma just nu, känns det som att det är där jag hör hemma. Samtidigt som jag måste medge att det är rätt skönt att slippa vara indragen i allt på det sätt jag skulle ha varit om jag varit hemma. Jag saknar alla, men jag tror på något sätt att detta är en erfarenhet för mig, som kommer göra mig en aningens starkare som person. Vilket för tillfället kan vara en bra idé, eftersom julhelgen och allt som kom med den inte direkt lyfte upp min bästa sida. Jag hoppas till gud att de får den hjälp de behöver där hemma, och att man inte slutar kämpa för det man tror på. Jag ska kämpa, men jag ska kämpa för min egen skull först, innan jag vinner någon annans kamp.