Jag är hemma nu. Det känns bra att ha fått landat igen. Nog för att jag kommer sakna varenda sekund av det och dem som är där nere. Men jag ska tillbaka och hälsa på i sommar. Jag fick iallafall ett sjuhellvetes välkomnande av min pojkvän. Jag har nog aldrig varit så uppvaktad tidigare.. Och jag som tyckte en blombukett var romantiskt.
Pappa körde hem mig till böleäng, där det står en ros lutad mot portingången. Sedan hänger det en ros på lägenhetsdörren också. Och när jag låser upp för att gå in, är lägenheten helt upplyst av ljus. Värmeljus, klotljus, långljus och gud vet allt. Det var ljus bokstavligt talat över allt. Närmare 200 ljus ska han ha räknat till. Sedan ligger det rosblad överallt också. Det går omöjligt att beskriva känslan i ord, det enda jag kan säga är att man kände sig duktigt älskad. Det var det finaste jag har varit med om under mina nitton år på jorden. Tack älskling, du är underbar!