Omtumlande eftermiddag. Visste faktiskt inte att det skulle ta så mycket på krafterna att bara säga som man känner och vad man vill och behöver, men uppenbarligen då hela kroppen känns öm och sårbar. Men det känns bra att det är gjort, åtminstone på ett håll. Det känns helt underbart faktiskt, även fast det var jobbigt. Jag har haft så mycket inom mig som jag fick säga idag och jag tror det är bra för båda parter, åt båda hållen. Ingen kan väl egentligen må sämre av att vilja ha det bättre? Eller? Kan det bli fel av att vara ärlig och försöka ända på saker till det bättre? Jag tror inte det, jag vill ge detta en ärlig chans och se hur det går. Jag hoppas för allas skull att det blir en förändring, ingen kommer kunna gå lottlös.

Efter mötet var det bara hem och vända igen. Fick med mig Johanna ut till Obbola där vi gick ut på en promenad, eller som Coffe ville uttrycka det "en dagis utflykt" med tanke på att det i slutändan blev sex pers och en hund som vandrade runt Obbola. Men det var mysigt, och framförallt skönt att få röra på sig och inte behöva tänka på hur länge det är kvar av träningen. Det går så mycket fortfare då man har folk att prata med runtomkring, men det betyder inte att jag ska sluta träna för det, snarare tvärtom, måste komma igång på riktigt igen så imorgon finns det inga ursäkter. Stannade till hos Olle och såg på det sjukaste jag har sett genom mina år framför tv:n, världens minsta människa eller vad det nu hette. Helt sinnes sjukt, såg ut som ett spädbarn i kroppen och var tonåring. Hon vägde åtta kilo?! Nog för att jag vill gå ner i vikt, men det där är ju tragiskt. Att folk får leva med en sådan sjukdom gör en nästan tårögd, och folk ska tro på gud? Vart riktigt finns han dessa gånger? Även alla andra gånger folk får sjukdomar som slutar i en tragisk bortgång eller liknande. Jag vet att man inte ska uttrycka sina politiska eller religisösa åsikter på en blogg, men det är mina tankar och värderingar. Visserligen tror jag samtidigt att det finns en mening med allt och det kan ju faktiskt vara så att folk med dessa sjukdomar ska lära oss friska något lärorikt, och att många av dessa faktiskt lyckas. Antingen finns det en gud och han har en baktanke med allt han gör, eller så finns han inte alls och kan inte påverka något som händer i världen.