Glömde bort att skriva att jag var ut till Obbola idag och gick med Annelie, Link och Texas. Det var mysigt, synd bara att det snöade så hemskt.. Men man ska nog inte klaga eftersom vi förhoppningsvis får en vit jul ändå. Påväg hem mötte vi en upplyst stor gul sak och det kändes faktiskt inte. Den där stora vridande klumpen i magen fanns inte längre. Det var så skönt att bara fortsätta köra och komma hem och vara stolt över sig över att ha kommit så pass långt på så kort tid. Pratade lite om det med Kicki också, och hon tycker precis som jag att jag är starkare än jag tror. Fick höra det senast idag av Annelie också, och det känns faktiskt riktigt bra. Många gånger underskattar jag nog min styrka och målmedvetenhet, men jag ska nog inte göra det längre. Jag har gått vidare, som det så fint heter. Att jag tar med mig minnen och bra stunder är inget jag undanhåller, det gör mig finare som person. Jag kommer ändock att kunna älska en annan människa, trots det faktum att hela min tillitskänsla försvann och förmodligen kommer vara väldigt låg ett tag till. Men som sagt, det som inte dödar det härdar. Vi får se vad tiden utvisar för mig helt enkelt! Jag hoppas på en godkänd utbildning, en flytt och att få fortsätta ha det finaste av vänner runt omkring mig och förhoppningsvis få fler fina vänner till min unika skara.

Helt ärligt, det är faktiskt skönt att vara själv. Jag vet att vissa nyfikna små ögon läser detta, och det rör mig faktiskt inte ens i ryggen. Jag trivs med det liv jag har idag, konstigt nog blev inte alls som jag trodde det skulle bli. Jag trodde att jag skulle gräva ner mig under täcket och att du skulle fara ut och leva livet och vara ensam, som du påstod själv. Se så knepigt det kan bli ändå. Nu är jag ensam och lever för fulla muggar, jag tar tillfället i akt och gör det som faller mig in för stunden. Jag har träffat massa nya trevliga och mysiga människor och umgås fortfarande med mina alledeles underbara vänner och min fina familj. Jag sitter inte inne och trycker utan far ut och hittar på saker. Jag har förändrats och det till det bättre. Jag bjuder på mig själv och mer därtill, jag trivs med hur dagen ser ut även om det har bestått av skola och jobb de senaste veckorna. Jag sitter sällan hemma och det gör mig gott. Livet är ganska underbart trots motgångar. Det är nog som en klok ung Erica en gång sa till sin kära lillasyster, utan motgångar inga framgångar. Man kan nog inte vara riktigt lycklig om man aldrig varit det motsatta för hur ska man då veta vad det innebär att må bra? Tänk på det mina vänner. Efter regn kommer solsken =)