Du lovade mig vänskap

Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag står och stampar på ett och samma ställe hela tiden. Jag önskar att saker och ting var lättare, att jag kunde vända ryggen till och inte bry mig. Jag kan inte göra det, jag vill inte slänga bort det vi hade, det är för värdefullt. Men jag vet inte om jag orkar ha en envägskommunikation heller, det gör bara ont. Jag fick ett sms av en vän idag där det stod "Lyssna till hjärtat Erica, då löser sig allt." Jag älskar henne för enkla och uppmanande lösningar, men när jag inte vet vad hjärtat säger så är det inte lika lätt. Jag önskar att det bara fanns en väg, en enkel sådan, att följa. Att det inte fanns några småa stigar längs vägen som fick en att göra oönskade misstag och tabbar. Jag vill bara en vänlig hand som visar mig vägen, en väg som jag kommer kunna leva med och må bra över. Jag orkar inte mer motgångar nu. Kan man inte bara få leva enkelt, utan påfrestningar från folk runt omkring som talar om för en vad man ska göra och inte.

Det finns så mycket som jag vill tala om för dig, om saker som har hänt och händer mig. Det finns saker som jag vet att du skulle vilja veta, för du bryr dig innerst inne. Jag vill bara ha dina råd och tips, och den där sparken åt rätt håll. Jag vet att du kan hjälpa mig med det, för du är den som känner mig allra bäst. Du är den jag litar på och den tryggheten vi har byggt upp under dessa år är inget jag vill slänga i soporna. Varför ska det vara så svårt att se mig i ögonen och tala om vad det är som har hänt? Det gör mig bara ondare att gå oviss om vad som har hänt dig, för jag bryr mig om dig fortfarande och det kommer jag alltid att göra. Varför kan jag inte få vara det stöd för dig som du behöver, det stöd som du har varit för mig under det senaster året då jag har behövt dig. Du har hjälpt mig upp på fötter en gång, kan vi inte hjälpas åt den här gången?

Lika nedbrytbar som en torr kvist. Du lovade mig vänskap, visst? Allt som hänger i luften är sådant jag inte kan göra något åt, och som det är just nu skulle det räcka med ett förlåt. Jag vill inte ha det såhär, och det vet du lika bra som jag. Jag hoppas att det löser sig en vacker dag. Att du och jag har gått åt olika håll och är nöjd med livet. Jag hoppas det lika mycket som det nu står skrivet. Jag vill bara somna in och vakna om tio år, vakna upp utan sår. Då allt detta ligger bakom mig och jag kan blicka tillbaka med ett leende.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

EricaJonsson

Lchf, träning, kärlek och allt som ger krydda åt min vardag!

RSS 2.0