Jag borde vara lycklig och glad idag, men dessvärre är jag inte det. Jag ville uppdatera och tala om att jag och Peter har bokat en utlandsresa, och att mitt tal på nationella idag faktiskt gick rätt bra. Fick prata rätt fort för att inte överskrida tiden, men annars så.. Trots det känns det som att det surrar i huvudet. Jag fick frispel på Peter utan att veta varför egentligen. Jag har svårt att andas och det svider i ögonen. Jag vet inte vad som händer med mig, jag känner inte igen mig själv ens. Jag vet inte vad jag håller på. Det känns som om marken under mig rasar sakta men säkert, och att jag står ensam kvar där allt spricker. Jag vill vara samma gamla Erica, den positiva och glada. När jag kunde skratta åt saker jag tyckte var roliga, nu gör jag knappt det längre. Ibland får jag t.om dåligt samvete över att jag ler. Jag har så mycket jag har sett fram emot innan sommaren, som bal och student, men inte ens de sakerna känns lockande längre. Jag var påväg att slänga balklänningen i soporna igår. Jag vill fan inte vara med längre om det ska behöva vara såhär. Det finns så mycket jag skulle vilja häva ur mig, men som jag vet skulle få för stora konsekvenser om jag sa dem. Jag önskar det fanns någon mirakel medicin som fick en att må bra på ett ögonblick, något som fick allt helvete att försvinna. Jag vill inte leva såhär längre. Att blir bara mer och mer komplicerat ju längre in man kommer, och jag vet inte om jag klarar av att stå där själv när man inser vad som egentligen har hänt. Jag har varken insett eller fått smälta det jag har fått varit med om hitills, och det blir bara tyngre och tyngre ju fler dagar som går. Jag orkar inte kliva upp på morgonen, jag får ångest så fort jag kliver in i skolan eftersom jag vet att inte är i mitt sinnesfulla närvaro och kan prestera så bra som möjligt, jag får ångest när jag far därifrån eftersom jag inte vet vad som väntar när jag kommer hem. Jag orkar inte göra läxor eller uppgifter eftersom jag vet att jag ändå inte blir nöjd med de i slutändan. Jag orkar fan inte ens med mitt eget mående. Jag vill inte mer nu.